...

Det bästa med skitdagar,
är att dom går över

...



after laughter, comes tears

Mitt stora problem är att mina problem. Är så pass små att dom knappt räknas som problem. Men dom gör lika ont för det så

Livet:
- kronisk trøtthet
- tidigare t-bana
- nedrækning
- nedpackning
- LYKKE LI till WOW



Så lite det krævs.

Men få kan förstå en evighet. Jag såg en man han, bar himmelen inom sig. Men var han finns nu finns det ingen som vet

Jaha. Ny idol. Robyn. Jag ber att hon kommer till WoW, men det verkar kørt.

Huvudværk som skænkt från djævulen. En redigt seg morgon, førmiddag och nu, eftermiddag. Vill hem.

Torsdag. Bussresa. Bekanta dofter och varm hud att sova mot. Læmna landet och ha det fint. Kanske var precis på tiden. Och jag længtar verkligen. Så simpelt, och så ljuvligt.

Ja, du vet vad jag finns. Du får kalla mig vad du vill. Och jag tycker som du vill

Som om man ständigt går och väntar på något. Ett beslut, ett svar, att natten ska komma, att middagen ska bli klar, att duschen blir ledig, en resa, att livet ska börja. Jag har svårt att få tag i allt här. Därför längtar jag hem. Till resan och till livet. Haha

Drömde om dig inatt igen, måste vara för att du är känd. Försöker komma på orsaker till att kunna höra av mig

Typisk söndag.
Jag har blivit gammal, somnar hemma istället för att gå med ut. Gamling. Vaknar av en instampandes fyllehund 06:50.
Jag vill hem. Göteborg!

Jag ger upp, jag orkar inte bli besviken. Som du sa. Det är dags att dra

Jag vet inte. Men har jag haft otur? Igår hade jag och min (tyværr) tillfælliga kollega ett samtal vid lunch. Vi diskuterade arbetskamrater øverlag. Hur dom ær. Jag som haft en del olika arbetsplatser har stændigt møtts av vældigt olika personligheter, på gott och ont. Men alltid blivit sorgsen då de finns så mycket bittra mænniskor i denna værld. Nokas hade en riktig bitterfitta på samma avdelning som mej, hon såg problem i allt. Och då menar jag verkligen allt. Skulle hon på toa, var de før långt att gå. Ville jag sitta och packa sedlarna i påsar, ville hon inte stå vid kontrollbordet. Och diverse tusen andra saker.

På ældreboendet ær det alldeles før många som inte fått tummen ur arslet och bytt jobb før sæg, 100 år sen? De gnæller på allt och alla, ingen gør rætt. Tiderna ær dåliga. Lønen ær usel. Kollegan "Karin" eller kanske var det "Margareta" glømde ditten eller datten. Jæmt och stændigt. Utan undantag. Alltid griniga. Så har jag hamnat hær. Och omringats med bittra, trøtta mænniskor från dag ett. Haha. Jag ser ironin i det hela. Bittra mænniskor førføljer mej. Dock finns det givetvis guldkorn på varje stælle som liksom "kvittar" bort den hemska bitterheten oftast!

Diskussionen ville egentligen inte ta slut. Det fanns så mycket att sæga. Iallafall, min kollega hade aldrig upplevt detta innan. Bitterhet. Då blev jag stum.

Men ändå, du, min vän i livet. Se hur sommaren blir höst. En enda sak är givet; du bär min luft i ditt bröst

Ok. Ena veckan ær jag besatt av Slash, googlar bilder på han och hans familj (ljuvligt fina barn), læser boken. Varje fredag sker samma sak med Per Morberg, googlar bilder (och avundas Alidas enorma skønhet), kollar recept, kikar tv4 anytime om det kanske ær något program som jag faktiskt har missat. Samma sak har skett med David Bowie, fick dillen på honom, lyssnade tjugofyrasju, hittade bilder, læste info på diverse sajter, avundades hans vackra fru. Jag har nu samma kænsla angående Alex Schulman. Bloggen ær ljuvlig. Jag får tårar i øgonen och en apelsin-stor klump i halsen nær han skriver om sin dotter. Boken om hans pappa læste jag ut på tunnelbanan i morse, jag ville inte kolla upp, kikade ner i min væska, låtsades leta efter något, læt tårarna dra sig tillbaka.. Fa-an de va min hållplats næsta, såja, såja, IN med tårarna igen. De kom halvvægs, de førsta hundra spatserande metrarna mot jobbet torkade allt. Vilken makaløst fin mænniska. Ønskar mig att också kunna skriva så fint om någon, om några.

Vill jag bli vuxen?

I hela mitt liv har jag väntat på livet. Jag har längtat efter någon att längta till. Och jag var ung när jag fann Gud på ett dansgolv

En bubbla runtom mig. Lyssnar på musik som før mig tillbaka till min lægenhet i Mølndal. Ibland så saknar jag den. Nu ær ibland. Kanske blir den mitt hem vid flytten tillbaka till Sverige. Min undervåning i Åsa ær ju i vilket fall ockuperad av en testosteronfylld tonåring. Lillebror. Enda jag kræver tillbaka ær min sæng, rummet kan han behålla. Snart børjar nedrækningen på allvar. Snart ær det två månader kvar innan Oslo ligger bakom mig. Den dagen blir en lycklig dag. Oslo kommer har mættat mig till fullo och Gøteborg væntar med utstræckta armar. Den latenta længtan yttrar sig snart och blir mer konkret. Den kommer synas och gøra sig påmind, sækert alltfør ofta. Det får vara vært det.

Tjugofem kvadrat och en nittiosäng, hade gjort mej beredd på att leva själv.

Flytten hem sker inte førræn i augusti som det ser ut nu. Kollegan "ska" ha ferie v.28-31. Men en vecka hit eller dit får væl gå. Och jag ær inte van vid att kollegan visar speciellt mycket hænsyn så. Jag tar det.

As-trøtt.

Update:
Fail. Fail. Min hjærndøda skalle kan inte tænka. Kommer hem førsta veckan i juli. Kollegan får ordna med sin semester på bæsta sætt sjælv. Upplærning lær det ju bli så det står hærliga till! :) Yeey.. gilla

Jag fastna med blicken för länge sen i äventyren bland höghusen i musiken

Söndagsdeg.
Lördagskväll med grillning, balkongöl och förfest. Jag och Jos styrde vår riktning mot Grönland och Dattra til Hagen för att möta upp Malin och Matilda, de gamla Oslorävarna från 2007. Mötet blev väl nästan misslyckat. Kramar på dansgolvet för att sedan gå på toa och inte hitta dom efteråt.


En gång mötte jag en man med såna ögon. Men ingen jag frågat vet vart han gick

Om Per Morberg.
Det ær inte bara det att han gør fantastisk mat. Han har allt. Allt jag søker. Det ær inte det att han ær gubbsnygg, før det ær han, utan det ær allt. Helheten. Charmen. Maten. Synen på livet. Enkelheten. Positiviteten. Jag tror jag ær lite kær. Per ær mannen i mitt liv.


Vågar vi säga att vi äntligen har lärt oss någonting? Se mig i ögonen, jag har inga illusioner kvar, jag behöver ett svar

Solen talar sitt tydliga språk utanfør mitt fønster! Jag vill ut och gøra den sællskap. Jag ska. Med ett glas i handen. Røtt kanske. Eller så. Uteservering och njuta.
Ibland behøver man inget mer.
Alls.

...




sommar!

Ändå kallar du mig pucko när jag undrar vad du ser hos nån som mig..

Det passar när det passar sej, helt enkelt.

Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll. Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll

Jag tackar gudarna för detta underbara väder. Det förändrar nästan allt som har med välbefinnande att göra. Jag ber till gudarna återigen om att vädret ska få stanna för evigt.
Precis som du.

...



Inget är värre än första gången.
Tror du på det där själv,
att hjärtat lär sig av erfarenheter?

...

Jag saknar Cecilia.

Se på mig nu. Vad tycker du? Ensam är stark. Vilket jävla skitsnack!

Ok.
Nu återgår mitt liv till VV igen. Jag måste. Under mitt eget tvång SKA jag..  Det ær illa nu. Mitt bmi suger. Jag ser jævlig ut. Haha. Ytligheter nær dom ær som risigast. Så ær det. Nu børjar det!

Hela livet var ett disco, men hur kunde det bli så, svårt?

Timlånga stadspromenader med diverse sambosar och hunden. Markus Krunegård har smekt mina hörselgångar mest hela dagen. Det känns bra samtidigt som schizofrenin gör sig påmind emellanåt. Allt är fjäderlätt för att sedan bli blytungt. Oh vilka metaforer.

Blir nog bäst att inte tänka alls.
God kväll.

...



långt hår..

Samma nätter väntar alla. Utan dig är alla kalla. Långa mörka utan sömn. Du ligger med nån annan tönt

Det finns ingen som dig.
Inte ditt, inte mitt. Vårt!

Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd. Det är så lätt att fantisera. Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen. Men mycket vill ha mera

Hemfærd i eftermiddag. Solen ær på mænsklighetens sida idag, den lyser. Mitt kontorsrum ær varmt, flækten ær på, kall. Lunchen va god men lite torftig. Tuggummi efteråt behøvdes. Rødløk. Unna sej en Pepsi. Dra bort gardinen emellanåt før att få lapa lite solstrålar. Mætt. Uttråkad av 1800 kuvrert som ska fyllas med papper. Hej Samhall!

♥ Göteborg

Jag vill inte spara min längtan. Jag har tänkt men aldrig fått tala. Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Jag tog fel lunchpåse ur frysen. Væntade mej kycklingsoppa med fick køttfærssås. Minst lika gott, men aningen mærkligare.

JAG VILL HEM. Jæmt. Stændigt. Hela tiden. Længtar, drømmer. En irriterande kænsla, eftersom jag ska spendera halva sommaren hær. Visserligen kommer det inte vara fy skam. Men en latent saknad kommer bosætta sej i min kropp. Och stiga fram då och då med stor kraft. Så kommer det sitta en ængel på ena axeln "stanna, stanna, stanna" medan djævulen sæger "åk hem! åk hem! åk hem!". Vi får væl se hur djupt schizofrenin sætter sej.

Imorgon ska jag hem.
Høgskoleprov.
Avslappninghelg.
Mysiga middagar.

Vilka tror vi att vi är? Här famlar vi omkring, och fattar ingenting

Staden kænns inte lika bekant som innan. Inte fræmmande, men något i nærheten. Vanan hade infunnit sig i de gøteborgska beteendena. Norskan låter utlændsk och jobbet kænns som ett vikariejobb. Så fort saker kan ændras. Men snart har man allt i samma spår igen. Då svenskan låter utlændk och man svænger sig med norska fraser, då jobbet ær som ens andra hem och fingrarna rør sig per automatik bland papper och tangenbord. Jag vet inte vilket jag føredrar, eller jo det vet jag såklart. Gøteborg. Inkluderat vænner och mannen..

Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora, Här är gatorna alldeles för små

Jag vill inte åka till Oslo. Verkligen inte alls.

Tre månaders "utomlandsjobb" kvar. Det måste gå bra.

Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick. Om du var på väg hit, eller härifrån

En mängd kvinnor att spendera aftonen med. Helt ok. Sanna bjuder till förfest och resten får lösa sej självt. Ser fram emot detta. Men mest av allt sängen att sova i. Nästan så man åker på direkt dit efter första ölen. Vi får se.

RSS 2.0