sofie johansson

Att minnas känslan för ett år sedan. All puls och allt i blodomloppet var av lycka. Höstens inkommande tåg rörde mig inte i ryggen. Jag hade allt jag ville ha, på en annan kust, men alldeles lagom med avstånd likväl. Hösten gjorde sig aldrig illa. Allt styrdes i rätt riktning.. snön smälte bort och så gjorde även känslorna för individen i annan hamn. Det är höst ett år senare och kan inte komma på senast den befäst sig så stark. Det går ilningar genom ryggraden och allt är förvirrat. Persiennerna vill vara nere, lamporna vill vara släckta, värmen vill utebli och att gå i idé visar sig vara allra mest relevanta. Jag känner något jag inte vill känna - bäst att förtränga

Man kanske har det precis framför sig. Hemmablind. Det kanske är ett tecken på vad som inte bör ske, eller på vad som verkligen bör ske. Bör i definition med att det skall. Allt känns nytt och främmat, fast det egentligen är gammalt och dammigt. I fel sinnestillstånd blir jag förbannad att jag bryr mig.

Det är en overklig känsla.
Och jag förstår inte

Allt är precis så bra som det verkar, samtidigt är allt exakt så dåligt som det ser ut.
Intetsägande, melankoliskt, odramatiskt

Sju år av kännedom, ändå visas nya sidor.
Vilka ord skall man plocka ut och ta hand om?
Orden jag väljer att plocka ut är dina ord - dom du upprepar
Om sanningen skall fram, måste vi vänta
Jag är inte bara jag. Jag är hon
Vi vet det. Eller åtminstone du

Vad har du i hyra?

Ett ärligt försök att visa tendens till studerande är avklarat. Nu väntar kvinnomiddag och gedigt sällskap. En avslutning på dagen som jag inte förkastar, snarare höjer till skyarna.

Jonathan Johansson: väx 15 cm så kör vi.

Hej hej. Skall vi idka?

Trollhättan, torsdagsnatt och gångavstånd var man än skall. Ett par glas för mycket och möten som kopplar till tidigare liv. Finns det någonstans man kan ställa tillbaka allt på noll? Visa mej var. Soffan på Karstorpsvägen är lika skön som vanligt och ett glas julmust avnjuts innan hemfärd. Andrésons värdskap är av rang.
Lindy är värd en middag och kvalitétshäng i ett par timmar. Mycket bra, fantastisk dam. Fortsatta fredagsfestligheter i form av hemmafest och nya människor. Inga jobbiga kopplingar och sedan vidare ut i natten. Öl, favoritmän och andralång. Dessa män. Och vissa av dom lämnar livet här och bygger nya broar till Australien. På obestämd tid, och gud vad jag kommer sakna.
Lördagen var kvinnlig och trevlig. Med bortamatch som mål blir kvällen lite roligare, om än lite mer patetisk. Så tillvida att inte målet uppfylls. Och det gjorde det. En morgon med tidig uppstigning och skjuts hem, somnar igen och mår förjävligt.

Ett år av flyt har sakta men säkert övergått till dess motsats. I ett ostabilt sinne kan allt ske och bli fördärvat. Öppnar skåpsdörrar och ser förpackningar jag inte vill beskåda. Jag trodde allt var bra igen, gammal kärlek rostar aldrig. Vänner i andra länder har problem som sätter ens egna "problem" i en skugga. Man borde inte klaga alls. Från att kunna peka på vad man vill ha, och få det - till att vilja ha så mycket som är utom ens rimligheter. Är man mänsklig eller dum i huvudet? Snarare sjuk i huvudet. Varje dag ställer man sig själv tusen frågor. Om igen. Efter ett tag inser man att ingenting är till ens fördel. Det blir inte sämre än så här.

Jag är lyckligt olycklig. Det ni.

I know places we can go babe
Coming home, come unfold babe

Fråga mej inte varför, fråga mej inte alls. Fråga ingenting. Släpp allt och låt det bli. Att vara en känslokall människa är fascinerande. Utan ett samvete görs allt möjligt, allt kan förverkligas. Känslor kan man stampa, spotta och spilla vin över - ovärdiga. Halvspringa hem i trappan i skogen för att hinna första morgonbussen och ha en helt annan människa i tankarna, dessa ständiga tankar.

Ibland går funderingarna kring om det någonsin kommer bli möjligt att känna. Det var längesen. Och undra om det någonsin har varit äkta. Jo, kanske en gång, eller nä, två. Två gånger har det känts äkta, och tiden talar för att det var lättare förr. Det finns en tredje. En helt annan människa i tankarna

Man säger saker man menar, men inte vill stå för. Man gör saker man inte menar, men måste stå för. I en situation där man inte kan vara ärlig mot sej själv och övriga med garanti för att allt raserar. Ren och skär frustration domderar samtliga sinnen. Det är söndag och som vanligt älskar man livet