sofie johansson

Jag vill inte bry mej, men jag bryr mej.
Jag vill inte känna något, men jag känner.
Jag vill inte analysera, men jag överanalyserar.

Jag kommer

Att..
.. laga middagar med kvinnor av kvalité
.. ha schlagerkväll med gediget sällskap
.. somna bredvid en annan människa och le
.. vakna bredvid densamma och le lite till
.. lyssna svinhögt på svinbra musik
.. ha ett nytt jobb att gå till
.. längta till våren och skinnjackan
.. planera sommarens bravdader och veta succén
.. dricka alldeles för mycket vin och ingen bryr sej

Jag innehar en schizofreni numera, som börjar gå mej på nerverna. Konceptet; en man i varje hamn tär på min kropp och mina sinnen. Funderingarna vandrar omkring som äckliga små myror i skallen. Vadfan håller jag på med? Eller; man lever ju bara en gång.

Blöt i trosan av hur Way Out West fortsätter leverera.. Så. Jävla. Bra

I ren frustration tuggar jag fragma och drömmer om.. ATT VARA FÄRDIGUTBILDAD jävla mäklare. Om mitt flyttlass så skall gå till Luleå.. är min entusiasm kring kommande yrke, sjuklig. Nästintill bisarr. Att veta, att jag nu borde suttit i en föreläsningssal i Haninge, KTH, och nästan somnat av utmattning på grund av informationsinmatning. Istället skaffar jag mej mer erfarenhet inom administrativa områden, genom en tjänst på Ugglumskolan. Samt skummar igenom alla mäklarrelaterade artiklar på di.se, kikar på lägenheter från varje mäklarbyrå och läser igenom kursplaner på diverse högskolor. Jag vill.. nu!

Igår fick jag träffa min ljuvliga londonvän Jessica som var på göteborgsvisit. Mycket trevligt att summera det senaste halvåret..

Jag vill till Jönköping

Min kropp är i Göteborg - mitt sinne är i Stockholm. Att återställa sej efter en resa, lång eller kort, är så märkligt. Inte jobbigt, utan märkligt och relativt komplicerat, rastlösheten slår till med stor kraft. Omöjligt att klippa navelsträngen, typ. Förvisso vill jag inte klippa den heller. En lång, lång promenad kanske råder bot på det.

Har sinnesrubbningen eskalerat, ja eller nej? Ja.

Personer som gått från klarhet till klarhet, byter riktning och blir ingenting på en hundradels sekund. Sen har vi de som ständigt växer och blir mer och mer aktuella. Genom ord och konkreta handlingar. Att aktualisera människor är ju i sej sjukligt, men jag gör likväl det. Att möten kan betyda allt men samtidigt ingenting. Imorgon har mitt schizofrena jag, sannerligen en annan åsikt..

Stockholm visade sej vara lika ljuvligt som sist. Vänner, middagar, utgångar och så vidare. Joel levererade från Sundbybergköket och alla var extremt belåtna. Vidare ut och en kort afton på Berns där mina kvinnor hittar Bill Skarsgård, vilket jag missar. Vaknar lördagsförmiddagen i en känd säng, i annat område och tar mej därifrån när klockan övergår till eftermiddag. Gänget på Duvgränd lever knappt och en dålig filmklassiker är på tv. Kvällen består av grekiskt restaurangbesök vid Medis och sedan hem för att se hyrd film. Jag somnar efter tre min och resten efter tio.

Idag är det söndag. Ångesten har jag skakat av mej och imorgon börjar jag ett nytt jobb. Och ett nytt liv, sa vi va?

Att omtumla sej själv är ju inte alltid det mest briljanta. Men vem har tid att analysera vad som är omtumlande, i förväg? Varken lust eller tid har jag. Och i slutändan blir det bara en rolig historia att berätta för barnbarnen. Är jag en sjuk människa, enda ut i fingerspetsarna? Börjar inse att min kamelontism har spårat ur en aning. Och jag låter det ske, eftersom själv jag älskar det.

Är jag sinnesrubbad, ja eller nej?
Både och.

Lifvet - i allmänhet. Det verkar inte existera några som helst dippar i mitt nuvarande livsflow. Och de "dippar" som möjligvis kan kallas så, är löjliga. Jag skapar dom själv, eller inbillar mej. Tokfel.
Nu har jag återigen fått ett vikariat på skolan. Administrativt. Halvtid. Fantastiskt. Drömmen: förmiddagar bland skolklasserna, eftermiddagarna med papper och dylikt. Dessutom far jag till hufvudstaden och mystiska män..niskor till helgen med goda vänner. Perfektion.

Lördagen kan summeras som en av de mest perfekta kvällarna detta århundrade. Med ett sällskap av klass och en kock i Joel som stod för matlagningen kunde det inte misslyckas. Och det gjorde det inte heller. Badkarsmys, charader, tapasmat, fylle-lekar. Ett stort familjekollektiv som har alkoholbaserat barnkalas.

Klockan är 14:23 när jag nu sitter med en kopp kaffe framför mej. I kaffet har jag hällt en skvätt cointreau. Det är lördag. Bastubad, tapasmiddag, umgänge, festligheter. Familjen är i Thailand, jag lånar huset. Lagom.

En testosteronfylld lillebror har övertagit lägenheten. Smutsiga strumpor, monsterliknande snarkningar och sjukliga mängder matintag. Charmören från playa de la Åsa. Övrig familj befinner sej djävulusiskt mycket österut och njuter av thailändsk värme. Man tackar, ja.