I was paralyzed, as I opened up me bloodshot eyes. Do I really wanna know, where I've been..

I en tillåten söndagskänsla inkluderat en smula ångest sitter jag, och låter Hellacopters något sorgsna texter berätta saker till mej. Den kvinnliga fredagen följt av en nästintill otrolig utgång. Med betoning på icke trolig. Vi möter upp ett gäng marinerade herrar på Sticky. Två onyktra individer träffas för andra gången och åstadkommer en märklig kväll tillsammans och jag förstår inte hur, eller varför. Dagen efter och två nyktra ursäkter senare växer nyfikenheten och intresset..

Lördag och Damsupé i Trollhättan där männen bjuder till uppvisning. Tema Läkare och lättklätt sammanfattar middagen väl. Festlokalen slår upp sina dörrar och köttmarknaden är ett faktum. 140 fulla och snygga kvinnor skall det väljas och vrakas mellan, då männen också välkomnas in. Avslutningen behåller jag hemlig.

Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra. Genom frostigt glas syns solen som en huldra.

Tillbaka i ett egoistiskt välmående. Vänner väljer att sudda ut sig själva genom diverse prioriteringar och istället färgläggs andra. Starkt och färgsprakande, och jag välkomnar det men misströstar de utsuddade. I sinom tid kommer någon förstå. Att bli den man sagt man aldrig skulle.

Aftonen bjuder på kvinnor med sydamerikanskt tema. Viva el Mexico! Nattens bravdader står inte skrivet i sten och jag älskar det dynamiska livet. Ä n t l i g e n.

Jag vill bara sitta här med benen i kors. Och varför vill jag det? Det är inte svårt att se, för att du sitter bredvid förstås

Jag andades in fredagsluften och var redan innan kvällens start, belåten och lycklig. Att gå hem med festens skönaste kille eller bli godkänd på sin första högskolekurs. Allt är relativt, och jag lyckades med båda. Djurgårdsgatans värd för kvällen, Rikard bjöd till förfest, precis som en förfest skall vara. Jag njöt till fullo och ville inte gå därifrån




.. but sometimes

Från tankar till handling, gång på gång, tilllåter allt att upprepas. Hundra kilometer i timmen utan bromsar, genererar i en sjuklig krasch. Det är nu. Samma säng, samma man, samma lägenhet. Men med andra ögon och skiftande personlighet. Jag kan inte längre räkna på båda händer, jag behöver låna fler. Att besvara en fråga som ingen ställt. Hur gör man det?

When life gives you lemons - make lemonade. När någon snor din cykel, bygg en ny?

...

Det var fel läppar.
Därför

...

Mellan tummen och pekfingret håller han tag i min haka. Mjuka, lätta kyssar. Alla dansar och helheten ger intryck av mellanstadiedisco. Fyllan genomsyrar varje individs kropp och livet är beskymmerslöst. Dansstegen blir aldrig påfrestande. Bara tankarna tynger. Varför?

RSS 2.0