Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra. Genom frostigt glas syns solen som en huldra.

Tillbaka i ett egoistiskt välmående. Vänner väljer att sudda ut sig själva genom diverse prioriteringar och istället färgläggs andra. Starkt och färgsprakande, och jag välkomnar det men misströstar de utsuddade. I sinom tid kommer någon förstå. Att bli den man sagt man aldrig skulle.

Aftonen bjuder på kvinnor med sydamerikanskt tema. Viva el Mexico! Nattens bravdader står inte skrivet i sten och jag älskar det dynamiska livet. Ä n t l i g e n.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0