...



And she loved a young man, who loved her body: and never saw her mind

Varför finns klyschor? Jo. Dom finns för att bevisa en sanning. Och även för människor som är bittra ska ha någonting att skylla på. Men klyschor som är sanningsenliga är det bästa. Att fånga dagen, leva i nuet. Jag förespråkar och försöker. Emellanåt så lyckas man - man lyckas så till den milda grad - att det blir overkligt. Som helgerna. Vad har man gjort för att förtjäna allt?

Wuthering heights!

Man har lindat, man har lirkat. När sanningen syns är man inget förutom ett "kommaöver"-ligg. Tack för komplimangen. Eller du, förnedringen. Gamla idiot.


They told me that the classics never go out of style but, they do, they do.

Att ha distans men inbilla sig närhet. Människohjärnan innehar den sjukaste kapaciteten, att man ibland blir, smått galen. Jag vet inte, det kanske är bra, med galenhet och distans i en kombination. Frågan är vad som kommer hända när distansen blir närhet och galenheten är märkbar med egna ögon. Den dagen, den sorgen.

And it's coming closer..


Google
: Hur sänker man sin nivå av bekräftselsebehov? Tacksam för svar.

We can loose it all, but it's okey, because with you, I'll take the fall.



...








Its time for make it up. Its time for forgiveness.

I vanlig ordning är helgen mitt bästa liv. Ett liv där jag trivs och frodas som människa. Möten, människor, alkohol, lite sömn, många tankar - i en salig blandning. Abstrakt och ovisst, men jag trivs. Mål som uppnås, mål som inte uppnås. De ouppnådda framkallat tävlingsinstinkten och frustrationen över "misslyckandet". Hädanefter skall målen slopas och jag ska njuta mer. Men jag älskar mål som nås. En söndag med underbara människor i ett bakfylletrans. Ge mig mer


...



Ända-in-i-själen-lycka

Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar

Jag älskar livet, vårlivet.


RSS 2.0