sofie johansson

Mörbultad, överhängande bakfylleseghet, träningsvärk. En middag på fyra kan tydligen sluta hur som helst. Mitt enda satta nyårslöfte är att radikalt tona ner min bryska och bestämda sida genemot människor överlag. Speciellt sådana jag inte känner så väl. Pinsamheten i efterhand trycker över mitt bröst, ganska ångestfyllt faktiskt.

Nya tag och ny afton. Värdinnan Lindy är fantastisk.
God dag

En oerhört festlig julhelg har nu satt sina spår. I måendet såväl som utseendet. Festen var ett faktum hos Fam Johansson även årets julafton. Sängen ropade på mig vid 02 och det var tur det. En till Kaffe Karlsson hade knockat mej. Därefter en juldag innehållandes en mycket trevlig förfest @ Joels där sällskapet var av högre rang! Avsked i spårvagnsdörren och en mycket oväntad överraskning innan siste man lämnar fartyget.. Femman fortsätter för min del till Vågmästarplatsen för att mötas av en mängd kända ansikten. Gänget beger sig till ett lamt Henriksberg och taxin hem var årets bästa investering.
Imorgon återupptar jag friskus-livet igen och håller det fram till onsdag. För på onsdag vankas det sensation och fyrmannamiddag utan dess like. Att jag och Lindy smider fantastiska planer bevisas i denna kommande afton. Och att matlagningsansvaret vilar i ett par herrars händer känns inte tryggt, men väldigt spännande!

.. finns ingen dam jag smider bättre planer än med den ovan!

Det är tisdag.
Jag har en ångest med klorna djupt penetrerade i mitt skinn. Länge och väl kommer den domdera mitt sinne och allt därtill. Att jag och min alltför underbara vän Lindy ständigt levererar som om morgondagen inte existerade är många gånger till ens fördel, men inte alltid. Vi har fantastiskt roligt och skapar rimliga samt orimliga situationer.
Men den här självförvållade ångesten anser jag bör lysa med sin frånvaro. Att min käft inte kan vara stängd längre än hundradels sekunder under telefonsamtal, att jag fullkomligt ordbajsar och dessutom utagerar någon slags tokbarnslig ilska över saker och ting som inte går min väg.
Idag är det jag och Coldplay som umgås. Hela dagen.

Lamslagen och fullkomligt utmattad. En intensiv och mycket trevlig vinkväll hos Lindy, slutar i fest mellan lägenheterna och en ytterst generös herre som lät oss härja i hans kylskåp. I morse hade jag en cider i väskan. Man skall inte låta mig härja. Guggen och hans snälla dam valde att agera taxi åt mig och mitt sällskap som hämtades upp på Avenyn när klockan var slagen för hemgång. Fortsatt öldrickande i ghettot och insomning vid halv åtta-snåret. En mycket ouppskattad uppstigning tre timmar därefter, då sängen och värmen däri tilltalade mer än något annat. Min minst kaxiga visningstimme någonsin, för att sedan återvända hem med nio bitar sushi och därefter totaldäcka i två timmar. Handbollen väckte mig, och förlusten var ett faktum.

Att vara själv är så trist.

Här väntar man sej fyllesamtal, fyllesms och allmänna livstecken. Vad får jag? Besök i mina drömmar. Där middagsdejten innebär McDonalds, och aldrig tidigare har en besvikelse varit så påtaglig. Dessutom sitter min familj där, närvarar utan mening. Vi hånglar istället. Äter inte en tugga.

Bjud mig aldrig på McDonalds.
Aldrig!!

Jag är en jävla kameleont.
Tidigare har jag inte sett den egenskapen hos mig själv, men nu. Att jag kan underhålla mig bäst själv jag vill, har jag vetat, men att det även innebär kameleontism är nytt. Helt nytt. Från att ena dagen ha ett smil från öra till öra, linda spekulanter runt lillfingret och agera visningsvärd, till att nästa torka snor, lyfta-snurra-rymdskepp och bli favoritfröken bland första och andrakluddare.
Fascinerande.

Tvåmannafylla. Kvinnomiddag. Kontiki. Luftskål. Sticky. Skinnsoffor. Storebröder. Stensomnar. Bäddar åt full vän 07. Stiger upp 10. Visningsjobbar 12. Äter Carbonara a la Lindy 18. Somnar i nybäddad säng 00.

Måndagsvin hos Lindy. Jag trivs där. Sedermera bor jag indirekt där.

Fel sida av Sverige har plötsligt infunnit sej som rätt sida. Östkusten alltså. Stockholm levererade, och vi leverade i Stockholm. Vilken makalös, makaber helg. Gustaf af Klint med sina pyttiga hytter gav oss tak över huvudet, dock valde en del av oss att inte utnyttja det. Mina investerade pengar i vandrarhemmet föll sej bli kastade i sjön. Men lika bra var väl det. Lindy och Sofia gav hytten en natts chans, Jossan gav den två och var därmed hundraprocentig. Berns och Mgmt var inte fantastiskt, åtminstone inte spelningen i sej. Jag lämnade lokalerna redan vid tolvslaget och hade fina samtal med taxichauffören till en ny adress. Med tre komma fem timmar sömn i kroppen mötte jag med sällskap upp Lindy och hennes karl dagen därpå, då vi lyckats synka oss till grannadresser! Direkt hem till båten för att totaldäcka i tre timmar. Välbehövliga sådana. En dusch och ombyte senare var vi redo att återigen bege oss ut i natten. God mat på Vapiano och slödrickandes öl på Kellys. Vi valde att knyta ihop säcken runt 02 och jag skiljdes åt från mina damer i samma veva. En stunds väntan på t-centralen var värd då en story gällande Anna Anka blev berättad. Och en natt till på samma adress var dessutom överkomligt.

Igår spårade vårt tåg ur vilket gav oss ett äventyr innehållandes en smärre evakuering! Underbart. Dock är vi inte de som klagar. Vi lät bistrons utbud och förlöjligandet av lokförarn göra vår afton mycket gemytlig och behaglig.

Stockholm. Du blir en gång min stad.

Klubb Popaganda
Strand - Hornstull
J A M A I C A

Vad gör jag?
MGMT på Berns.
Det. tar. emot.