sofie johansson

Lamslagen och fullkomligt utmattad. En intensiv och mycket trevlig vinkväll hos Lindy, slutar i fest mellan lägenheterna och en ytterst generös herre som lät oss härja i hans kylskåp. I morse hade jag en cider i väskan. Man skall inte låta mig härja. Guggen och hans snälla dam valde att agera taxi åt mig och mitt sällskap som hämtades upp på Avenyn när klockan var slagen för hemgång. Fortsatt öldrickande i ghettot och insomning vid halv åtta-snåret. En mycket ouppskattad uppstigning tre timmar därefter, då sängen och värmen däri tilltalade mer än något annat. Min minst kaxiga visningstimme någonsin, för att sedan återvända hem med nio bitar sushi och därefter totaldäcka i två timmar. Handbollen väckte mig, och förlusten var ett faktum.

Att vara själv är så trist.