sofie johansson

Ofantligt brun- samt rödbränd. Det gör lite ont, men det hör sommaren till. Idag ringde en av mina kära festivalare till mig och ställde frågan "Reggaefestival på Röda Sten, på?" Utan att blinka även fast jag hade sand i ögonen, så sa jag: Ja! Det kan bli en av de finaste tillställningarna i år. Även det. Sedan har det snackat om Öland Roots, av en annan festivalare. Och det lockar ju mer jag tänker på det, plus att i samma veva kan jag hälsa på min dude Cissi som workar på Öland. Dock vil jag inte känna mig påträngande, i synnerhet inte hos de som ska på festivalen. Hos Cissi vet jag att jag alltid är välkommen. Vi får kika på det.

Jag ska ha kräftskiva när jag fyller 21. Ni är välkomna. 22 augusti. Jag vet, senaste laget, men ha hänsyn!

En dag vid havet. Übernajs. Upprepas imorgon, dock ej vid samma klippor, utan på en strand i Askim. Jag har frågat mig själv varför jag ens orkar åka så långt när mitt eget hav ligger fem cykelminuter härifrån. Jo, för att det är värt när jag får meeta up med lite sköna vänner och gå igenom veckan som gått. Så ligger det till!

Ja. Morgonen gav mig fågelkvitter, en nästintill obehaglig tystnad och tomt hus. I min smak faller folk som spelar alldeles för hög metal, skriker sig hesa och sjunger alldeles för falskt. Det är då mina sinnen trivs, det är då jag är avslappnad. Här sitter jag på samma datorstol som ett år tillbaka.

Jag ska ligga och dagdrömma, supa in festivalveckan och bara njuta. Det var verkligen fantastiskt.

Jossan kommer om 60, då blire bergshällar och havsbad. Sweet. Faktiskt jäkligt sweet.

Rastlösheten har redan anlänt. Det är verkligen inte lika roande att vara hemma som på festival. Not at all, not at all.

Hemma...
Vill mest av allt i hela världens inte alls vara hemma.

Måndag: vi anländer, ska med onyktra skallar smälla upp ett tält som uppenbarligen var ganska krångligt ändå. Vi hittar den minsta - då menar jag minsta - plätten, men tycker ändå att det duger. Dagen efter inser jag och de andra att: vi hade fasen sämst camp. Dagen och kvällen blir ändå trots allt bra. Ängarna är inte ens halvfyllda så vi ligger och solar hela dagen och chillar med Chrisses gäng. Sweet.

Tisdag: solen fortsätter gassa och göra oss röda och ganska bruna. Fint. Veckans första spelning var Navid Modiri & Gudarna. Helt tokbra och lagom fyllda med alkohol var vi! Det blir chill i samma gäng som kvällen innan. Ljuvligt.

Onsdag: vi ser Hoffmaestro & Chraa vilket var helt fantatsiskt. Förutom en liten detalj. en liten småbrud kommer och armbågar in sig i mina revben, jag puttar till henne, hon ger mig en rak höger, jag tar sats och bonkar henne rakt på skallen, varav hon vänder sig om och loskar Lindy i fejjan. Hahahaha.

Torsdag: alla är slitna som aldrig förr och har både magkatarr och huvudvärk, Men vi bestämmer oss för att inte låta det hindra. Vi ser BackyardBabies, vilket de andra uppskattar, men ikke jag. Inte min kopp av te helt enkelt. Däremot efter lite mer öl och cider beger vi oss till Gentleman som var maaaadness och grymt bra. Någon ringer mig och lurar att det är någon annan än. Jag blir grinig och ringer och surar på den jag trodde det var. Allt är nu utrett och frågetecknena finns inte kvar. Bra. Pricken över i:et blir Mötley Crüe som avslutning på kvällen. Denna natt möter vi den trevligaste personen någonsin. Larsa! Med honom sitter vi och tjötar fram tills halv åtta på morgonen då vi kände att det var dags att kasta in handduken.

Fredag: Timbuktu, Mando Diao, Babyshambles, RamDiDam. Utbudet var finfint. Vi chillar vid campet och Viktor traskar förbi, bjöd in oss till hans gäng en bit bort, vi tackar nej och sitter kvar. Sen hittar vi inte gänget, dock mest för att vägbeskrivningen inte höll måttet. Alls. Haha. Och telefon är inget folk orkar ladda, alla utom vi ungefär. En speeddatestund med Boel som var på endagsbesök hanns också med.

Lördag: också en helt makalös kväll. Jag prickade iofs bara in två spelningar. De andra ville se Lars Winnerbäck, så jag hakade på Viktor och Carro istället till SMK som var supersweet. Sedan traskar jag och Viktor tillbaka till campet och sippar lite rosé då Carro inte ville se Hellström senare. Håkan va lika bra som alltid. Sedan blire mera rosé tjöt i campet. Efter lite obehagliga händelser går vi därifrån, tjejorna går till Chrisses camp, vi två hälsar på killcampet, traskar tillbaka och däckar gött. Vid sjusnåret på morgonen kommer damerna tillbaka, dyngade och dygnade! Kanske bästa sättet att bli väckt på. Man tackar. Vi packar våra saker, säger hejdå till Viktor och väcker Larsa för att ta farväl där också. Nu ska jag bara boka hans band. Jag ska!

En topp-tre trevligaste av helger under mitt tjugoåriga liv har just passerat. Midsommar var fantatsiskt. Davids fest var bara allmänt social och trevlig. Bada i pool, bada bastu och dricka rosé. Livet är ibland bara helt underbart. Hahaha

Nu sitter mina ladies och tar en giftpinne på den mest besökta balkongen i Linné. All vår packning bygger berg i hallen och stämningen är minst sagt på topp. Imorgon bär det av med dunder och brak. En vecka av öl, musik och kärlek är på ingång. Ljuuuuuuuuuuuuuuuuvligt. Uuuuuuuuuuuuuunderbart. Faaaaaaaaaaabolous!

Jag älskar det här. Älskar, hörde ni det?

Midsommarfirande utan dess like. Typ. Sill, potatis, gräddfil, köttbullar. Husvärden Sebastian visste vad vi ville ha. En svintrevlig kväll, från början till slut.
Samma gäng, typ, ska åter ses under troligtvis lika fantastiska omstndigheter ikväll. Poolfest och så vidare. Jag klagar inte. Eller jo lite, på huvudvärken. Och så lite ångest på det. Nä, nu ljög jag. Huvudvärken får räcka.

Ett piller senare mår jag fint.

Puss

Överflödigt och mest jobbigt. Påfrestande och onödigt.

Kasban livar upp. Dock väntar kudden och vila inför dagarna som står framför mig.

Det finns fortfarande någonting kvar. Med flera av er. Kanske det jobbigaste att leva vidare med. Kanske.

Pajskalet står på kylning i frysen, snart skall fyllningen i och den ska in i ugnen. Imorgon lär bli en fantastiskt trevlig dag samt kväll och kanske även natt. Att sätta tänderna i potatis, sill och gräddfil vill jag nästan kalla lyxigt. Eftersom det sker så sällan.

Sedan återstår lördagen. Som först innabär att all festivalpackning ska dumpas hemma hos Anna i Linné eftersom kvartetten skall sova där natten till måndag. Efter det: jag Sabrina och Cissi sitter på en buss påväg till poolpartajet som skall äga rum.

Det snurrar i min skalle, bokstavligt talat. Känsloladdade möten, känsloladdade tankar, känsloladdade känslor.

Jag mår lite illa.

Låten härinunder.. ord är överflödiga. Men ack, ack så ljuv den är.

En kronisk trötthet har infunnit sig den senaste tiden. Och jag som inte har någon rätt att vara trött ens. Samvetet gnager lite då jag gäspar framför folk som arbetar. Tur att ingen kan skåda mig nu framför datorskärmen. Gäsparna kommer i takt med musiken.

Nu ska jag ordna frukost. Det är trist att äta frukost själv. Vill du vara med?

Jag lyssnar på P3 Live Session med Damn! och Timbuktu. Känslan och vibbarna från spelningen känns i hörlurarna. Jag är nästan där.

Nyss hemkommen från en restaurang middag på La Sombrita. Helt obeskrivligt och fantastikt gott.

På måndag ska vi åka till Borlänge. Jag är längtan personifierad.

Ångesten bäddar om mig varmt som ett duntäcke om vintern. Det innefattar allt och lite till. Kanske borde sluta skriva inlägg om kvällarna. Det blir liksom lite för känslomässigt då.

Känsloladdade och låtar att relatera till. Ganska jobbigt.

Damerna tar en giftpinne på balkongen.

Jag sitter med ånger upp till öronen.Min  läkare var där igår. Min. Varför sa jag inte hej? Varför såg vi på varandra femtioelva gånger utan att säga HEJ?

Hör du nu? HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ

Jag är hos Anna och Lindy. Vi ska spela pingis ikväll. Vi inledde kvällen med kanelgifflar och cookies. Vi avslutar med trefemmpor och allsång till Hellström. Ljuva livet fortsätter...

Nu ska jag till Kålltorp för möte. Peppen är hög och jag vill att allt ska komma igång. Helst typ jätte-nu. Men uppenbarligen och som väntat är det mycket att mecka med. Men när grovjobbet är klart kommer det kännas... ljuvligt.

Jag finner det ganska komiskt, samtidigt som lite ledsamt. De skrattar och fnissar bakom din rygg. Du stoltserar med en schablon du skapat på egen hand. Det är inte speciellt, inte unikt och inte så fantastiskt som du framställer det. De låter det fortgå, med ord och meningar du aldrig får höra. Men jag har hört. Och komiken är där, i deras ord, i din tro. Fast också lite ledsamt. Haha

Idag om en vecka sitter jag på en förmodat svettig buss, med 3 av mina favoritdamer. Bussen kommer föra oss till Borlänge för en festivalvecka. Längtan rusar omkring i kroppen. Jag vill bara härifrån. Imorgon skall vi ha möte. Förberedelsemöte.

Jag lyssnar på Anna Järvinen och är sentimental.
Jag är även extremt trött och funderar och har så gjort länge, om sängen ändå är aktuell. Det är dock ett störande moment att det fortfarande är ljust ute. Svårare då.

Oh Jollity var bra. Kvällen överlag var väldigt konstig.
Ölhävning och tårar senare..

Jag vaknade hos Bobban i morse. Vi åkte till McDonalds och köpte mat. Fantastiskt värt. Nu ska jag däcka i soffan.

Partille-Jonnys är vi allihopa.
Vi ska till Stickan och se vår käre käre vän Patrik lira lite gura i samband med hans band givetvis. Det kommer bli najs.
Inatt blire hemlighetsklubb på hemlig plats med hemliga vänner. Hemligt. Jättehemligt. Och du har inte ringt än. Jag är ganska sur. Ring förifan. Ring. Ta upp luren och ring. Hur svårt är det?

Palle fyllde 23 i tisdags. Det firande vi igår. Hemmagjord pizza opch mycket trevligt sällskap. Alldeles lagom för en fredag. Idag blire Oh Jollity på Sticky.

Nu ska jag sola.

Vi låtsas som ingenting. Det blir bäst så.

Kvällens höjdpunkt må jag så säga: UB
Fnissandes och emellanåt skrattandes högt för mig själv. Så jeffla fint. Man blir genuint glad.


Nu ska jag sova så det blir torsdag snabbare. Morgondagen har väldigt fina grejor att erbjuda. På återhörande.


Jag va fan snygg förr. Jag hade kunnat vara kär i mig själv. Kolla bara!

Det allra sämsta/bästa med att sova en liten lur mitt på dagen är att man vaknar upp med det mest brutala sötsuget. Kladdkakan står i ugnen nu. Den kommer vara god.

I afton skall jag arbeta. Det bli bra.

Morgondagen innebär spendera skattepengar i sällskap med Cissi.

Tänk så fel man kan ha. Livet är för kort för att älta. Det är för kort för att uppleva samma sak ytterligare än gång. Fast: en gång är ingen gång: två gånger är en gång för mycket. Tolkningsfråga.

Regnet bokstavligen misshandlar marken utanför. Inom tjugo minuter ska mina fötter har satt sina steg neråt mot skolan. Avslutning och uppvisning. Det är sådana stunder som får mina tårkanaler att aktiveras. Med ett paraply i handen och hörlurarna i öronen ska det ditvägen gå an.

Sluta vara så viktig

Mitt illamående, mitt äcklande, beror endast på er två. UÄÄW! Vet inte varför - borde inte - vill egentligen inte, men jag mår illa. Framtiden kommer framställa ett jättegulligt, perfekt, smart, välutbildat par - eller så skapar ni en fasad. Den fasaden är äcklig. Vore den framför mig skulle jag spy ner den. Låta det rinna och blöta ner. Det har jag redan gjort. Men ni vet inte om det. H a h a h a.

Sleeptime.

Tanken är att jag ska trotsa regnet och ge mig ut på en promenad. Det kanske borde avta lite. Men det kryper i benen. Å andra sidan är det säkerligen för att jag vet att nu är Kontiki fyllt till bredden och folk ska avnjuta ett bingospel. Jag ville också vara med. Tills jag insåg att jag inte borde det. Det insåg mina vänner också.

Sprit dödar, det gör vatten med.

Nu ska jag in och kafferepa med Cecilia Margaretha Svensson. Om Sabrina läser detta: ring oss, för jag har ringt dej! Vi vill ha med dej.

Kaffesuget överröstar mina viljor. Viljorna att vilja vänta tills jag är framme i stan. Jag ska vänta tills dess.

I eftermiddag ska jag antingen se min brors avslutning, eller ha möte med Anna och Sofia ang. Peace&Love. Vi får vart vinden bär mig.

Jag är trött.

Idag har jag varit vuxen tillsammans med Johanna och Susanne. Vi har utfört vårat första möte, i vårat nya projekt, som kommer bli dunder. Super. Mega. Fab. Sweet. Awesome. Grymt. Svinbra. Goodie.



Nu tänker jag inte vara vuxen förän 15/6 igen. Man blir aldrig vuxen, bara äldre? Äh, vet inte. Tröttheten har tagit överhand och jag hade mer än gärna lagt mitt huvud på mina mjuka kuddar och somnat tills.. fredag. För på fredagar är alla glada och ser fram emot helgen. Hela mitt liv är en helg nu. Och har så varit länge, kanske för länge. Men man ska passa på. Snart blir man äldre - inte vuxen - och då kan man inte låtsas att helgen är bestående, oändlig.

Det blir ingen bingo imorgon.

Vi får ingen bäbis

Melankolin flyter omkring som ett halvtorkat nagellack i blodomloppet.

En pangkväll igår gav mersmak idag. På varsin badenbaden-stol i fem timmar satt vi, jag och kompanen Josie. Varsin 1,5litersläsk och två grillade korvar senare mådde vi bra igen. Bra är att ta i, men hyfsat.

Jag är verkligen uttråkad. Jag är melankoli personifierad. Och det sker alldeles för ofta.

Lite bakfull, ganska sliten, väldigt peppad, men framförallt nöjd. Igårkväll var super. TSOOL va lika fantastiska som alltid. Ebbot är kanske männens man. Vi tog följe på bandet och gick till Styrbord/Barbord. Mmm! Där stod Ebbot bakom skivspelaren och det var inte helt fel. Innan dess hade vi hunnit insupa lite drycker längs Vasastråket. Trevligt.

Johanna önskade låtar, och fick två kramar. Av Ebbot. Av Ebbot. Av Ebbot. Johanna är bäst

AAHHHH! Jävla kukskit. Det finns uppenbarligen inga P&L-biljetter kvar. Det finns på Blocket, men bara gudarna vet om dom redan är sålda. Det här förstörde mitt humör en aning. En stor jävla mega aning.

Jaja. Vi får väl se om någon säljare hör av sig. JAG VILL DIT!

Mina armar skakar, såsom dom gör efter man spelat badminton. Badminton har jag inte spelat. Det är gräsrullar som orsakat detta. Tunga, förbannade gräsrullar. Och inget roligt gräs, utan sådant tråkigt som man rullar ut på tomten.

Undra om vädret hade tänkt regna imorgon. Jag skall ju parka med Cecilia och Sabrina.


Ååååh frustration. Ååhhhhh! Sluta.

Jag funderar och tänker, men kommer inte fram till något. P&J på Svanen verkar utebli, ingen har hört av sig, och den jag har ringt skulle worka. Fast jag borde ändå stanna hemma så det gör inget.
Skall beställa PeaceAndLove-biljett typ ikväll, mor står för det. Tills mina efterlängtade skattepengar trillar in. Då betalas det tillbaka. Så - ja! - det blir två festivaler i år. Man blir ju aldrig gammal, bara äldre.

Det är omöjligt att sia om framtiden. Undrar vad den har att erbjuda. Var det fel trots allt? I så fall, kan någon säga det till mitt ansikte, men med medvetenhet om att man är två om saken. Två.

En egen utförd manikyr hade jag verkligen behövt. Detta duger inte.

Bingoaftonen igår var lika fin och trevlig som alltid. Jag vann kampen- armbrytning med callern - som en enkel match. Dock tog inte mannen i fråga i överhuvudtaget så det var en mesig vinst. iaf så var det Men in black ll - vhs. Sweet lord amercy.

Nu sitter jag i Annas ljuvliga lägenhet, har bäddat in bäddsoffan och väntar på bättre tider. Kan dom inte börja nu? De bättre tiderna alltså. Nu

Det fattades något. Nu

Miljöombyte. Jag ska till Kullavik och bekanta mej med nya landskap. Underbart. Mina ögon har sett samma vyer alldeles för många gånger - alldeles för länge. Adjö. För idag. För ikväll.

Anna Järvinen följer med mig. Min bästa vän i så många lägen. Underbart.

Anxiety. Näe skoja bara.

Alldeles snart börjar " The L Word". Ruggigt bra, och extremt snygg tv-show. Mmm!

Bränd, brun, röd och extremt varm ska jag ensam åka in till staden och träffa Cis som jag itne sett på veckor och dagar. Bad, oh so bad.
Hej

When in Vienna är det finaste jag vet. Det bästa jag vet. Det ljuvligaste jag vet. Det mest underbara jag vet. Det mest fantastiska jag vet.
Bäst.

Eftersom du definitivt inte har haft dåligt samvete vid någon av de sviniga tillfällena, har jag därmed bestämt att jag inte heller skall ha det. Inte ett fel har begåtts. Inte en oskriven regel är bruten. En erfarenhet har skapats.