Jag läste dina tankar när du såg på mig och log. Det var som om vi båda visste vad som hänt och förstod

Tjugo grader och klarblå himmel.
Osækerheten kryper sig allt nærmre. Vill jag verkligen? Ær Gøteborg stædernas stad? Oslo ær inte så pjåkigt endå. Kanske? Nej. Jag vill hem. Jag måste vilja hem.

Det blir London. I augusti.
Ja ja ja.

Jag har stirrat mig blind i en spegel. Ingen var där, ingen var där. Jag har fyllt ut mina dagar, gjort allt man ska

Sverigebesøk, Kungsbackabesøk. Emelie anlænder till Oslos marker vid femtiden. Trevligt! Vædret vill oss væl i tillægg. Fint. Park eller uteservering.
Fyradagarveckorna ær skøna. Næsta också.

Solen ropar efter mig.
Slæpp mej!

...



En till mej med, tack

Förbjudet är spännande, kommer aldrig kunna låta bli dig. Du är allt jag ser och hör.

Det här med ägodelar.
Det finns inget fördelaktigt med det. Det finns ingen förutom dig själv som du kan lita på helt ut. Att ha en person nära, eller ge andra förtroende, är i sin mening värdelöst.
En förmiddagstanke.

...

jag vet, 
jag har mig själv och skylla; har vetat det varenda fylla
- varje gång jag skakat hem
och längtat efter dig igen


...



Fint som snus.

Det är ett sätt att stänga av. Och där kan tankarna få tänka som dom vill. Där finns inga flimmerljus som hjälper till.

Ett foster fast innanfør skallbenet. Sparkandes och dunkandes. Det blir så ibland. Nu tillexempel. Blotta tanken får det att dunka ytterligare. Ska sluta tænka.

...



kanske. kanske inte

Saknar dig fast du står här mitt framför mig, svart av askan och elden som syntes mil, det var jag och jag gjorde det bara för dig

En annan gör ju inget annat än att distansera sig från sitt nuvarande hem, och som så varit de senaste åtta månaderna. Fast nu underhålls man av en köttbullestekande roomie. Potatis blir det till. Själv fick man räkor, sallad, tomat och rödlök. Kreativiteten flödar.
Kanske inte är så dumt med kollektiv endå.
Jag stannar.
Nae.

...


...








93a tydligen ....

Men jag har samma trasor på, röker samma Marlboro. Jag minns, varenda scen, ifrån film. Från och med nu. Hör på mig, från och med du

Vældigt skitnødigt med sommardængor men jag vet vilken som redan har vunnit. Oskar Linnros.

Gøteborg i eftermiddag. Långhelg. Annandag pingst existerar fortfarande hær. Fint. Ska kika førbi min lægenhet tror jag. Och få en liten tease till det som komma skall. Kanske kan far eller mor køra upp min sæng så jag får spendera en natt dær. Gud. Onyttiga tankar. Oslo ær underbart ju. Førstår inte. Græset kanske ær grønare..

...



från och med du

En tredjedel av den jag var, går hem. För en är krossad - en är din

En makaløs och samtidigt makaber helg.
Nittiotalskvællen urartade i den sjukaste trøttheten. Lørdagen bjød på finfin middag tillsammans med helgbesøket i Sanna och Mick och skønt hemmahæng. Søndagsfolket tog aldrig slut. Folk strømmade bokstavligen in i vår lægenhet. Førfest føljt av utgång. Trevligt.
Lamslagen måndag med folkfest utan dess like. Folkdræktklædda norskar var æn øgat siktade in sej. Russbussar och fulla gymnasielever. Hemmaakvæll.

Gøteborg, jag saknar dej så.

Jag blev full. Och gick runt med stilett för din skull.

Långhelg. Nittiotalskvæll. Tengblad-besøk. Sjuttonde maj.

Mycket som sker. Men de gør inget. Tiden ska gå fort.
Den måste gå fort.

...


samma nätter väntar alla
utan dej är alla kalla, långa mörka, utan sömn,
du ligger med nån annan tönt.

Det är sista stället jag väntade mig att få se dig på. Vi har ju setts och hälsar artigt på varann. Det är tomt vid ditt bord jag undrar om jag kan..

Ledighet idag.
Jobb imorgon.
Långhelg efter.

Vill bli den enda på jobbet inom hela NCC imorgon. I princip. Förutom de på projekten då. Bergen är stängt. Trondheim är stängt. Min våning och många resterande våningar har ledigt. Det blir en styra-upp-livet dag. Bilkörskolor. Högskolekurser. Komvux. Höja upp mina vuxenpoäng en aning. Sitter på sin plats sin tjugoandra levnadsår.

...



Ikväll tar hennes LDN-weekend slut. Välkommen, jag har bäddat din säng

Är det i handen det börjar, eller huvudet eller utanför mig själv?

Sinnet har redan børjat distansera sej från Oslo. Vældigt skønt och samtidigt mærkligt. Underligt. Besøken hemma skapar ytterligare saknad och framførallt længtan. Væstkusten har aldrig kænts så given. Tænka sej.

Bara tanken på att få bo sjælv gør mig lyrisk. Det sætter sina spår med kollektiv. De femtiotvå dagarna som återstår ær på nedrækning. Njuta men samtidigt længta.

I helgen kommer Mick. Fullændat kollektiv.

...

Snø-storm.
Snø-tornado.
Fjærde maj, trodde jag.
Vita tak och buskage ær det jag ser.
Tusen takk!

Hennes hud minns dina händer, än blossar hennes kind av din kyss. Och hennes läppar, minns dina läppar

När man bara vet.
Köpenhamnhelg som smakade bra. Klassiska turiststråk och så var det med det. Trivs. Nu vill jag att mina sextio återstående Oslo-dagar ska rulla på snabbt och låta mej få återkomma till mitt hem. Och allt som det kan innebära.

...

Köpenhamn är fint. Och bra. Ganska trevligt också.

RSS 2.0