...




...

Jag är förmodligen den enda du pratar med, på djupet. Jag är den som känt dig längst och dessutom varit med sedan allt började. Timmar, timmar och åter timmar har jag funnits och lyssnat när du spytt galla över ditt egna liv. Du har mått dåligt, mår dåligt och kommer fortsätta må dåligt länge till. Och jag har funnits och finns fortfarande. Men efter att du nu behandlat mig som skit (bokstavligt talat) börjar jag tveka på att fortsätta vara din personliga, vänskapliga psykolog. Jag är sårad, ledsen, vansinnig och fly förbannad på hur idiotiskt du beter dig. Jag är kokande. Kan knappt skriva. Fy FAN för dig. Hemska, känslokalla idiot. Hoppas dina lyckopiller är goda, för du kommer få äta dom livet ut. Du är svag, jag är stark.

Jag är inte en sån som brukar klaga, men kanske hoppats på mer. När jag blundar och vågar att tänka tillbaks, är det bara din bild jag ser

Att leva ett dekadent liv har sin konsekvenser. Är det så att det krävs ett årskifte för att man skall ta tag i sina missnöjda delar av livet? Eller är man en idiot som inte tar tag i det NU. IDAG. Ok, vi börjar nu, lite smått.

And she loved a young man, who loved her body: and never saw her mind

Jag lyssnar på First Aid Kit och har bestämt mig för att bli lika bra. Det är mitt enda sagda och definitiva nyårslöfte jag har avlagt. Det blir nog inga fler. Än.

...





Johanssons julbaksstök.

He said: don't think less of me, I'm still the same man I used to be.

Trycket över bröstet har lättat. Jag kan andas normalt igen. Hjärtat får inte hela min kropp är skälva. Jag vet inte vad det är som trollat bort det. Och lika bra så.

Mina tankar kring dig vill inte enas. Och att de fortfarande existerar tankar är sjukt. Seriöst, vad har du gjort med mig?

Vi tar jackorna, går ut. Och det är en annan morgon, men vi har varit här förut

Newlifer.
Precis i vanliga ordning, som varje måndag. Bara att nu är det ett faktum, som inte går att rubba på. Vi inleder med ett träningspass följt av inhandling av nya dojjor.

Och du. Förlåt.

RSS 2.0