...
Jag är förmodligen den enda du pratar med, på djupet. Jag är den som känt dig längst och dessutom varit med sedan allt började. Timmar, timmar och åter timmar har jag funnits och lyssnat när du spytt galla över ditt egna liv. Du har mått dåligt, mår dåligt och kommer fortsätta må dåligt länge till. Och jag har funnits och finns fortfarande. Men efter att du nu behandlat mig som skit (bokstavligt talat) börjar jag tveka på att fortsätta vara din personliga, vänskapliga psykolog. Jag är sårad, ledsen, vansinnig och fly förbannad på hur idiotiskt du beter dig. Jag är kokande. Kan knappt skriva. Fy FAN för dig. Hemska, känslokalla idiot. Hoppas dina lyckopiller är goda, för du kommer få äta dom livet ut. Du är svag, jag är stark.
Kommentarer
Trackback
