sofie johansson

Londonvisiten.

Vi anländer till stora staden tidigt så in i bänken på onsdagen, 08:00 brittisk tid. Efter hela proceduren med väskor och t-banan är hostelet inte långt borta, klockan 10:00 står vi redo att checka in. Nej. Klockan 14:00 får man checka in. Ahopp. Ett lån av luggage room senare drar vi en sväng på stan. Trötta som gatuhundar efter uppstigning 03:00 i Svedala. Men vi överlever, återkommer klockan 14:00 och däckar som fem vodkamarinerade finska alkoholister. Synkar oss genom ett toabesök efter en timmes sömn, för att sedan sova en till. Välbehövligt. Piffar till oss så gott det går, styr vår kos mot Notting Hill, möter upp Gustav och drar mot mexikanska restaurangen Crazy Homies som Jossan bestämt säger sig existera. Vi frågar kanske 15 personer, ingen vet. Vi slutar på ett turkiskt, mycket trevligt ställe, med egenskapen att man får bringa sin egen alkhol. Givetvis ligger det en vinshop vägg i vägg. Vilken affärsidé! Tre flarror handlar vi in och har en väldigt fin kväll. Drar oss tillbaka och somnar kanske bättre än någon gång innan.

Torsdagen verkar bli en fin dag, både sett till väder och humör hos oss. Vi väljar att äta en rätt trökig frulle. Scramled eggs och toast. Nåväl. I turistväg väljer vi Camden som dagsbesök. En upplevelse och en väldigt trevlig upplevelse dessutom. Myser med en kaffe på Starbucks, jag handlar silverringar så det förslår, några pundsedlar fattigare om man säjer. Vi hinner även med en sväng inom Oxford Street denna dag. Är man uppe med tuppen så är man. I entrén till vårt hostel vid hemkomst delas det ut drinkbiljetter utan dess like, vi passar på. Förfesten blir därmed på hostelet senare. Två drinkar för 15:- är överkomligt. För att inte bli för bekväma och hemmastadda så drar vi ett par timmar senare mot något oklart ställe. Vi hamnar på en bratbar där alla är över 35. Sisådär. Turen i oturen ger med sej och den svenska vakten Viktoria fixar oss på gästlista på On anon. Helt okej ställe, men lite för mycket små indier. Varav kanske den minsta försöker få med oss till viprummet där han kan stå för drinkarna. Lindy påpekar att hon kan bestala sina själv, och det hjälper ju inte så mycket när grabben är en arm hög. Vi avböjer och blir där med "so boring". Ja ja. Jag somnar nästan vid bordet vilket leder till att vi drar hem och slocknar runt halv tre denna kväll.

Denna morgondag bestäms att en redig english breakfast ska avnjutas. Vi hittar ett bra ställe nära hostelet och slår oss ner. Vi har mycket trevligt i vår damiga lilla bubbla som snabbt blir hål på. I samma rum sitter fyra herrar, svenska dessutom. Jag får för mej att den första kittlar alternativt skojbråkar med den andra. Sanningen är att den andra har fått ett grovt epileptiskt anfall. Jossan springer upp till kafédisken och skriker att de ska ringa en ambulans. Vi sitter i chock. Då generar den andras anfall till att den tredje svimmar rätt ner i sin tallrik, sedan faller ner på golvet och får också något slags krampanfall, dock inte epileptiskt, men minst lika obehagligt. Den fjärde sitter i sitt hörn och kan knappt prata. Chocktillstånd definierat. Vi frågar femtioelva gånger om det finns något vi kan göra, om vi ska stanna, men det behövs tydligen inte. Skärrade och illamående drar vi oss därifrån och åker återigen till Camden för att fylla lite fler shoppingpåsar. Vi besöker det sjukaste ravestället, butiksmässigt alltså. Jag fotar Sofia med en ravekeps, vilket inte uppskattas av personalen. Sorry säger jag, men behåller bilden. Mycket fin! Innan hemresa äter vi fantastiskt god pasta på ett pastaställe. Väl hemma blir vi fagra och fräscha igen. Förfesten blir även denna kväll på hostelet där tydligen en tävling hålls som Anna och Lindy väljer att ställa upp i. Ingen ångrar att de avstod. Dare You var lekens namn. Lindys första dare var att hångla med personen till höger. En finsk väldigt osexig kille. Men va gör det. Hon lyckas. Leken forsätter i den märkligaste Sunny Beach-anda; kläder ska av, babyolja ska sprutas, fejkorgasmer ska göras. I slutändan är det Lindy och en holländsk herre kvar. Lindy ska lägga sej på honom (han har kallingar och en liter olja på sej) och båda ska samtidigt demonstrera en fejkorgasm. Mycket speciellt. Tävlingen avgörs i jubel från publiken så Lindy är så överlägsen att det nästan är pinsamt. Grattis Lindy!
Koko blir dagens utestället. OCH JÄVLAR vilket ställe. Aldrig sett till maken, helt fantastiskt. Inget var dåligt. När Lindy entrar den stora uteterassen med orden "FYFAN va sjukt!" får vi gensvar från ett gäng dundersköna pojkar från Uddevalla. De blir kvällens sociala insats. Mycket trevligt gäng och att diskutera musik och festivaler med en fager man är kanske det trevligaste som finns. Vi stannar till stängning då bara jag vill delta i herrarnas efterfest. Hem i taxi och somnar vid fyra.

Sådär. Sista dagen med utgång är kommen. Vi gör en rajd på Oxford och sätter oss även på en bar på Denmark Street eftersom tydligen alla musikpojkar fanns där. Vi lyckades nog missa alla isf. Men ölen var god. Lite ytterligare shopping denna dag och en given förfest på hostelet, igen. Vi känner oss extra fina och bratiga och väljer därför en fransk, pittoresk exklusivare restaurang. Vi äter anka och entrecôte, i ett sällskap där vi inte alls passar in. Jag lutar mej bakåt för att sätta upp mitt hår, det blir sådär ovanligt varmt, ett stort bolmande moln förflyttar sej från mitt huvud till taket. Mitt hår brinner! Ett jäkla liv och allas uppmärksamhet lyckas vi ordna. Det känns lite tunnare men det syns inte så mycket tydligen.. Maten var iaf god. Vi är kluvna i vilket ställe vi ska till. Uddevallaherrarna var på 333 Mother, men vi väljer det säkra kortet Koko. Som denna kväll inte var lika säkert. Efter en sådan pangkväll dessförinnan kommer vi nu till en electroklubb. Visserligen väldigt fint det också men.. något som inte stämmer. Vi blir alla ganska griniga av olika anledningar. Jag för att ingen vill haka på uddevallaefterfest. Anna hittar någon hon ska efterfesta hos. Lindy och Sofia vill hem. Okej tänker jag, skitsaksamma. Vi delar taxi och jag hoppar av vid herrarnas hostel. Jakob ska försöka kasta ut hostelkortet, som spinner förbannat i luften och landar på fönsterkarmen våningen under. Haha, han får möta upp mig där nere. Då kommer sanningen som en käftsmäll. Dom har ingen alkohol. Nä. SÅ var det inte. Vi hade det väldigt trevligt ändå, jag höll låda och Erik ville att vi skulle dra fräckisar. Somnade i kanske den smalaste sängen i mannaminne runt halv åtta. Vaknar vid tio och vinkar hejdå till Jakob. Tar första bästa taxi och åker tillbaka till mitt eget hostel. Däckar en halvtimme på sängen innan damerna blir lite irriterade över att jag inte styrt upp min packning och allt är utspritt överallt. Packar i någon slags bakfylletrans och sedan checkar vi ut. Lite frukost på Pret och ett helsikes kånkade av väskor för att utföra de sista inhandlingarna.

Mot flygplatsen och ett sorgligt farväl av en fin stad.
Planet hem. Verkligheten slår som en käftsmäll.
Jag gillar inte käftsmällar.

Samma pall framför datorn, samma Beach House i öronen.
Förundrande att man känner en sådan tomhet efter att ha lämnat något. Personer, platser och upplevelser. I detta fall gäller alla de tre faktorerna. Kanske specifikt den ena. Ja, just den ja.

En helt overkligt innehållsrik Londonweekend har jag upplevt.
Återkommer

Fortfarande extremt bakfull. Jag ser fram emot mina nyktra pluggarveckor. Kanske blir månader. Haha. Nä, det tror inte jag heller. Men veckor, minst fem, blir det.
Då kanske man börjar minnas sitt liv igen.

Men mest av allt i nuet längtar jag till London. IMORGON drar jag och ett gäng damer dit. Onsdag - söndag. Njuta lite. Kika på fina musikkillar och dricka massa öl.
Jag älskar livet.

Jävlar i helvete vilken satans kväll.
Börjar lugnt och sansat i Slottis. Jag Cis Sune och Anton. Sedan traskar vi ner mot Sejdeln för att quiza men det var fullt, Kellys låg bredvid och bjöd på fantastiskt vidrig kareoke, men det gjorde inget. Vi skulle till Pingisklubben och det var där ALLT spåra. Herre! Efterfest med trefemmor, vaniljvodka och kläderpoker. Två nakna damer under ett täcke och en fullt klädd, fuskandes Viktor med alla essen på handen.

PS. Jag hånglade igår också tydligen DS.

Beach House, det sköna lugnet och samtidigt det hektiska städandet. Men varje gång är det lika mycket värt. Älskade vänner och fina stunder. Ibland vill man inte att dom ska ta slut, stunderna alltså. Men jag lägger dom i en burk ochtar fram när jag behöver. Gårdagskvällen var just så - fin.

En fin karl.
Näst finast i världen.

Det får bli en löprunda idag. Snart. Om en timme. Ska smälta sillen och potatisarna först. Kanske dags att börja med det nya livet igen. Efter London. DÅ. Lättare så. Jag är så fantastiskt bra på att börja nya liv, men sämre på att fullfölja. Men när folk runtom blir snyggare, vackrare med mera, då måste man sätta igång. Typ som med ex, som bara matar på och blir så läskigt snygga att man inte kan förstå att det är ens ex. Då vill man ha dom tillbaka och bli lika snygg. Ja visst.

Byggde kök, svettades och lyssnade på rocknroll.
Kommer hem, lyssnar Duke Ellington och låtsas var en tjej i nian som hänger på kafé Java och dricker fem latte i veckan. Älskar kontraster.

Kvällsinlägg.
Det var längesen, förr skrev jag ofta om kvällarna. Jag skrev bäst då också. Vare sej det var på en pappersbit eller på en datorskärm. Det är något visst om kvällar. Man är känsligare, mer mottaglig för en massa ord som ligger inne i kroppen och gror. Ibland bra, ibland mindre bra. Nu vet jag inte vilket.

Mitt liv i Åsa vill jag ska börja lida mot sitt slut snart. Längtar till min lägenheten och ensamheten, friheten och nyrenoveringen. Och tillochmed studentlivet. Det är knappt att jag minns hur man studerar. Lär ju komma i underfund med det snabbt.

Efter en fin damig kväll, med ett undantag, vill jag bara sova.

Ilska. Haha. Av en del olika saker. Mest för att Wayout är slut. Lite för att syskon är så sjukt lata och bortskämda, och ganska mycket för att en nära person åkt utan att säga hejdå eller höra av sej.

Men nu släpper jag det genom en kopp kaffe och Göteborg.

Finns det värdiga ord som kan beskriva vad jag och 24999 andra upplevt de två senaste dagarna i Slottskogen? Nej.

ALLT var perfekt. INGET var dåligt.

Festivalsambo hos Sussi var perfekt. Denna ljuvliga människa!

Håkan Hellström stod för festivalens utan tvekan bästa spelning. Känslan var overklig och sentimentaliteten kunde skäras med kniv och gaffel. Jag älskar Håkan. Alla älskade Håkan den kvällen. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag vill att Slottskogen ska ha festival jämt, alltid, hela tiden.

Två av livets bästa dagar.
Ta mig tillbaks.

När man tycker om en människa till ett onåbart max. Då plötsligt inser man att det går att tycka om den personen än mer. Sommarpratet med Per Morberg. Jag är förälskad. Jag älskar. Utan hämningar, utan gränser. Oändligt. För alltid. Haha.

Det finns inte mycket att klaga på nu.
Jag är tillfreds. Utan att egentligen veta varför.

Jag ÄLSKAR - på riktigt - den här mannen!

Local Natives och höstligheten sveper sej runt mej. Det är behagligt samtidigt som det inte är det. Idag flyttar min fina vän ifrån mig, ifrån göteborgslivet. Märklig känsla det där. Men jag ska hälsa på. Johanna, hejdå!

Gårdagskvällen var fin, tills en omänsklig trötthet infann sej. Somnade nästintill sittandes. Villa Belparc är iaf ett helt fantastiskt ställe att ha sommarklubbar på. Uteserveringen i kombination med en ljummen sommarkväll slår inte fel.

Denna damhelgen är nu över och jag har som sagt inte lyckats fåttden till att bli lugn, utan snarare raka motsatsen. Men det var fint. Alla damer jag har runt om mig är verkligen fina. Alla.

Tack o'hej

Med en Lindy sovandes bredvid mej i soffan inser jag att min lugna helg kommer summeras som allt annat än lugn. Middagen igår hos Jessica, inklusive mej och Mick var fantastiskt trevlig och innehållsrik. Idris med vän anslöt vilket var sjukt otippat, men det blir lätt så med facebook i mobilen.. Lame. Iaf så var de riktigt kul att träffa honom för första gången på flera, flera år. Trevligt kille! Som vanligt somnade jag på soffan och vaknade någorlunda utvilad imorse. Planerna smeds till en brunch på stan vilket var fint.

Soffan här är onaturligt bekväm en dag som denna. Jag vill limmas fast och aldrig stiga ur den, men jag måste. Ikväll ska vi till Villa Belparc och avnjuta sex olika klubbar - i en! Två timmar till igångspark. Nu ska jag sova. Hej

Tisdag.
Kanske blir den finaste dagen detta året. Utan dej.

Är det en mättnadskänsla jag känner eller är det trötthet? Utelivet. Kanske är det vid ett sådant här tillfälle man ska nöja sig, vara nöjd, och låta andra saker vara prioriterade. Men det känns trist, jag vill inte känna mig tråkig, jag vill inte ha tråkigt framförallt.
Hejdåkvällen för Johanna och den vita aftonen på Nefertiti blev inte så lyckad, som den sig borde. Eller allt innan var bra, men där. Urrk. Opeppen och de onefertitiska människorna. Ni hör inte hemma där!

Efter fredagsmiddagen med två väninnor ska jag ta det lugnt.. tills WOW börjar, haha.

Fa-an.
Jag missade Per Morbergs sommarprat. P1 arkiv? Hoppas innerligt.
Jag älskar Per.

En afro-Louis

Veckorna rinner iväg, springer iväg, de försvinner alldeles för fort.
Utgångarna smälter samman och livet är lätt. Jag älskar livet. Fredagen bjöd på kollektivutgång, andralång och sedan en sväng förbi Sticky.. har växt ur kläderna för den klubben. Kände mig inte hemma som man förr gjorde. Utveckling, haha. Gårdagskvällen var väldigt fin. Josie anlände med flyttlasset från Oslo och är nu svensk, som hon ska vara. Några glas senare mötte vi Susie, avnjöt ytterligare en andralångrunda och begav oss senare till Bliss där Sanna var. Fint!

Men att sova i sin egen säng har sällan varit så uppskattat.
Långpromenad, sedan jobba.