sofie johansson

Härmed kan jag alltså titulera mej som mäklarekonom-studerande på högskolan i Trollhättan. Det känns alltså helt rubbat, overkligt och sjukt. För ett år sedan, för ett halvår sedan, för.. tre månader sen, trodde jag aldrig en utbildning av vilken sort som helst, skulla anta mej. Men se på fan.. jag ger Trollywood ett halvår på prov. Annars beger jag mej till Malmö!

Ett år sedan. På pricken, alldeles exakt. Här sitter jag och inget finns kvar. Analysera, bryta ner allt i bitar - ifrågasätta och ångra. Tänk.. om. Att ständigt aktualisera det i mina egna tankar gör ingen gott. Att vilja så mycket men åstadkomma så lite. Jag vill bli lärd att klippa av, avsluta - finito. Emellanåt inbillas jag att allt är borta. Men det krävs så lite. Det krävs ingenting egentligen, bara en förnimmelse av känslan som en gång fanns..


En fredag att vara lycklig på och en lördag likaså. Fan ta söndagen.

Jag tackar inte livet för skitdagar. Istället hatar jag när de infinner sej. En ilska, en irritation och en argsinthet strålar ut från min kropp. Helst av allt vill jag gräva ner mej under jord och återuppstå när glädjen återvänt. Jag avskyr det faktum att man inte kan lita på någon, förutom sej själv. Varenda människa är en idiot i sitt egna skal, sin egna värld. Egoism är det fulaste som finns. Och vi alla bär omkring på det, vi alla nyttjar den mänskliga, oundvikliga faktorn. Jag borde sluta läsa depressiva bloggar.. Och sluta lita på folk dessutom.


SÅ. Klar.
Imorgon är jag lycklig igen.

En ständig ånger - den är obotlig, kronisk. Avtar den, sker något som för den tillbaka. Att ångra något man gjort, istället för något man inte gjort är inte alltid realitiskt. Med dej ångrar jag allt jag gör..

Finns det en så finns det flera, det är där du kommer in i bilden. Det är något som inte får ske, som inte bör inträffa. Alltid det förbjudna som lockar. En idiot skall en idiot ha.

En rastlös själ vill bort. Härifrån. Upptäcka - nytt, fräscht, oskuldsfullt, ruta ett, blankt blad. Vad gör jag här? En värld väntar. Återupptäcka, nyupptäcka. Återfå det man förlorat, vinna det man inte har. På samma plats gror sej tankarna alltför stora. Övertar allt, sinnen och kropp. Att vara en oändlig människa på en begränsad plats, orimligt.

Slutet gott, allting gott. Livsflowet tenderar att traggla sej. Fler dalar, fler nedgångar, misstag och öden. Inser alla fel som begåtts under en lång period. Vill inte. Radera, förtränga, göra om - göra rätt. Det finns inget mer logiskt än att börja om. Det är hittills bara dej. Och ingen annan, även om jag låtit mej själv och folk tro det. Allt är förstört och jag har bara mej själv att skylla. Att konkret kunna ta på förnedringen och missödet man skapat. Du avskyr mej och jag avskyr mej.

Förlåt. Du. Ja.