sofie johansson

Ett år sedan. På pricken, alldeles exakt. Här sitter jag och inget finns kvar. Analysera, bryta ner allt i bitar - ifrågasätta och ångra. Tänk.. om. Att ständigt aktualisera det i mina egna tankar gör ingen gott. Att vilja så mycket men åstadkomma så lite. Jag vill bli lärd att klippa av, avsluta - finito. Emellanåt inbillas jag att allt är borta. Men det krävs så lite. Det krävs ingenting egentligen, bara en förnimmelse av känslan som en gång fanns..


En fredag att vara lycklig på och en lördag likaså. Fan ta söndagen.