sofie johansson

Julian Casablancas.
En man att högakta - en man jag avgudar.

Livet och dess oändliga kontraster. Med vidare eftertanke är det väl just kontrasterna som "gör det". Det är då ett liv kan kallas just liv. Från att vara handlingsförlamad en torsdagsnatt i magsjuketillstånd. Till njutning i vänskaplig lördagsmiddag hos Berglunds med rödvin och hyllning till Strokes. Söndagen spenderade jag i Stampen med min bästa kvinna och en god tvårätters, med tillökning i slutet då en herre av den bättre sorten ankom. Bilskjuts hem, Stockholm-Båstad, smoothie och dessutom sovsällskap. Från misär till magnifikt. Alldeles jävla perfekt!

Jag fullkomligt, ohämmat älskar denne herre. Det är i nivå med Per Morberg. Ja, ni läste rätt.

Jag tackar gudarna för att sjukdom i mitt liv infaller extremt sällan. Sedan i torsdags har jag varit lamslagen. Efter en ytterligare stressig arbetsdag känner jag vid hemkomst att något är i görningen. Jag däckar fint på sängen vid 17 och vaknar vid 20 och besitter ett illamående utom denna värld. Väljer då att ta det säkra före det osäkra och bosätta mej på toaletten. 20:09 för att vara exakt börjar spykavalkaden. Trevligt. 20:28 är spyattacken över. Sängen kallar återigen och där har jag legat sen dess. Torsdag till lördag. Missade fikan med min londonkvinna, missade våffelmys med Lindy och Fanny. Missar middag hos Cis ikväll.

Jag har abstinens.
Människoabstinens.

Den snurrigaste dagen i mannaminne är nu över. Jag checkade ut jobbet 15:15 och det kändes som att jag varit där i flera dygn. Thank God it's friday!

Inväntar Niklas för skjuts till förfesten och sedan vidare ut i natten!


FIX UP - LOOK SHARP

En bror som fyller 18 och en familj på tapasrestaurang. Dessförinnan en hockeymatch av sämre klass, där fel lag vinner. Min lägenhet luktar vanilj, och till trots den otraditionella söndagen, mår jag fint. Familjesöndag.

Att övernatta i kungsbackaianska trakter, och därmed snortidig uppstigning, gjorde tydligen susen. En morgon-powerwalk i vintersolen för att nyttja dagen till fullo.

Älskar visst livet igen.

Jag biter ihop.
Gårkvällen var som vanligt ljuvlig på Lindy Mansion. Ljusen var tända, disken var diskad och middagen var i full gång att bli klar lagom till lägenhetsägarinnan ankom efter jobb. Otåligt lät vi denna gång potatisen i ugnen bli genomstekt. Det var det värt. Växlade x antal ord innan jag begav mej hemåt. Inväntade ett sms-svar som gjorde mej labil och i samma veva ankommer inte min buss. Jag väljer att ta en annan, mycket långsammare sådan. Väl i färd hem, väljer fyra troligen kvinnokamp-kämpande feministdemonstranter att sätta sej framför mej. Att de uppenbarligen valt att avstå dusch den senaste månaden, visar sej så som i fett hår och en osande odör som snabbt når mina näsborrar. Jag mår illa. Slutligen når jag min destination, men är då tvungen att vandra cirka femton minuter för att nå min egen dörr. Stormen var ett faktum. Misär. Jag borstar endast tänderna, skiter i sminket och slocknar på fem röda. Idag ägnar jag mej åt fakturakontering och en bihålevärk som jag inte älskar alltför mycket.

Så. Utrensat och raderat. Hej och välkommen, positivitet!

Söndagsmiddagen med särbon var förträfflig. Som alltid. Tänk om alla fick ta del av våra fantastiska matlagningar och samtalsämnen. Allt blir liksom lite lättare, litte bättre och lite gemytligare efteråt. Solsidan sågs sedvanligt i Mölndal med det numera, nästintill, traditionella sällskapet. Mina söndagar är inget annat än ljuvliga. Önskar alla dagar var så.

Måndagen har spenderats åt min förälskelse i Lykke Li.
Vilken. Jävla. Kvinna.

En liten tant har flyttat in i min kropp. Hon bestämmer allt.
Fredagen bestod av biobesök med damerna. Bra bio, god öl på Flygarns och hemgång vid 01 och insomning så fort huvudet låg på kudden. Lördagen andades vår och eftermiddagen spenderades med en påhälsande Johanna. Kaffe, sol och skinnpaj. Jomantackar. En kväll i Solbergs soffa och en trötthet som inte var av denna värld (tant-trötthet). Hemma halv nio för att somna innan tio. 03:29 vaknar jag av en ringande telefon med en glad och marinerad person i andra änden. Det blev dessvärre ingen gemensam dans hem.. Jag somnade om och vaknade tokigt utvilad. Och skall snart till universums bästa särbo för att laga spaghetti bolognese och snacka skit.

Mår i skrivande stund kanske hur bra som helst. Denna fredag startade på bästa jävla möjliga sätt, och kommer fortsätta i samma tecken. 11:00-15:00 i världens underbaraste klass och sen hem, svida om och senare möta upp fem helt sinnessjukt bra kvinnor för biobesök och en fredagnatt utan planer!

Sa ja HUR BRA SOM HELST?!

Jag älskar Lykke.

Jag är en sådan jävla tjej. Brudig, tjejig, lipig, gnällig, känslosam, emotionell. En söndag med ångest, illamående och avsky gentemot livet, övergår till en måndag med lyckorus och en sprudlande känsla i kroppen. Man börjar ju undra. Kanske en utredning om schizofreni bör aktualiseras så småningom. Jag tror så.

Ps. Tisdagen började på bästa sätt. Ds