sofie johansson

Jag biter ihop.
Gårkvällen var som vanligt ljuvlig på Lindy Mansion. Ljusen var tända, disken var diskad och middagen var i full gång att bli klar lagom till lägenhetsägarinnan ankom efter jobb. Otåligt lät vi denna gång potatisen i ugnen bli genomstekt. Det var det värt. Växlade x antal ord innan jag begav mej hemåt. Inväntade ett sms-svar som gjorde mej labil och i samma veva ankommer inte min buss. Jag väljer att ta en annan, mycket långsammare sådan. Väl i färd hem, väljer fyra troligen kvinnokamp-kämpande feministdemonstranter att sätta sej framför mej. Att de uppenbarligen valt att avstå dusch den senaste månaden, visar sej så som i fett hår och en osande odör som snabbt når mina näsborrar. Jag mår illa. Slutligen når jag min destination, men är då tvungen att vandra cirka femton minuter för att nå min egen dörr. Stormen var ett faktum. Misär. Jag borstar endast tänderna, skiter i sminket och slocknar på fem röda. Idag ägnar jag mej åt fakturakontering och en bihålevärk som jag inte älskar alltför mycket.

Så. Utrensat och raderat. Hej och välkommen, positivitet!