Är det i handen det börjar, eller huvudet eller utanför mig själv?
Sinnet har redan børjat distansera sej från Oslo. Vældigt skønt och samtidigt mærkligt. Underligt. Besøken hemma skapar ytterligare saknad och framførallt længtan. Væstkusten har aldrig kænts så given. Tænka sej.
Bara tanken på att få bo sjælv gør mig lyrisk. Det sætter sina spår med kollektiv. De femtiotvå dagarna som återstår ær på nedrækning. Njuta men samtidigt længta.
I helgen kommer Mick. Fullændat kollektiv.
Bara tanken på att få bo sjælv gør mig lyrisk. Det sætter sina spår med kollektiv. De femtiotvå dagarna som återstår ær på nedrækning. Njuta men samtidigt længta.
I helgen kommer Mick. Fullændat kollektiv.
Kommentarer
Trackback
