Lyckan är att se botten på flaskan. Där finns också jag som väntar, på att få bära hem dig

Låten härinunder.. ord är överflödiga. Men ack, ack så ljuv den är.

En kronisk trötthet har infunnit sig den senaste tiden. Och jag som inte har någon rätt att vara trött ens. Samvetet gnager lite då jag gäspar framför folk som arbetar. Tur att ingen kan skåda mig nu framför datorskärmen. Gäsparna kommer i takt med musiken.

Nu ska jag ordna frukost. Det är trist att äta frukost själv. Vill du vara med?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0