sofie johansson

Fel sida av Sverige har plötsligt infunnit sej som rätt sida. Östkusten alltså. Stockholm levererade, och vi leverade i Stockholm. Vilken makalös, makaber helg. Gustaf af Klint med sina pyttiga hytter gav oss tak över huvudet, dock valde en del av oss att inte utnyttja det. Mina investerade pengar i vandrarhemmet föll sej bli kastade i sjön. Men lika bra var väl det. Lindy och Sofia gav hytten en natts chans, Jossan gav den två och var därmed hundraprocentig. Berns och Mgmt var inte fantastiskt, åtminstone inte spelningen i sej. Jag lämnade lokalerna redan vid tolvslaget och hade fina samtal med taxichauffören till en ny adress. Med tre komma fem timmar sömn i kroppen mötte jag med sällskap upp Lindy och hennes karl dagen därpå, då vi lyckats synka oss till grannadresser! Direkt hem till båten för att totaldäcka i tre timmar. Välbehövliga sådana. En dusch och ombyte senare var vi redo att återigen bege oss ut i natten. God mat på Vapiano och slödrickandes öl på Kellys. Vi valde att knyta ihop säcken runt 02 och jag skiljdes åt från mina damer i samma veva. En stunds väntan på t-centralen var värd då en story gällande Anna Anka blev berättad. Och en natt till på samma adress var dessutom överkomligt.

Igår spårade vårt tåg ur vilket gav oss ett äventyr innehållandes en smärre evakuering! Underbart. Dock är vi inte de som klagar. Vi lät bistrons utbud och förlöjligandet av lokförarn göra vår afton mycket gemytlig och behaglig.

Stockholm. Du blir en gång min stad.