They told me that the classics never go out of style but, they do, they do.

Att ha distans men inbilla sig närhet. Människohjärnan innehar den sjukaste kapaciteten, att man ibland blir, smått galen. Jag vet inte, det kanske är bra, med galenhet och distans i en kombination. Frågan är vad som kommer hända när distansen blir närhet och galenheten är märkbar med egna ögon. Den dagen, den sorgen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0