Natten är ung och jag ligger vaken. Jag är Lucy in the Sky, jag är högt över molnen

Har sinnesrubbningen eskalerat, ja eller nej? Ja.

Personer som gått från klarhet till klarhet, byter riktning och blir ingenting på en hundradels sekund. Sen har vi de som ständigt växer och blir mer och mer aktuella. Genom ord och konkreta handlingar. Att aktualisera människor är ju i sej sjukligt, men jag gör likväl det. Att möten kan betyda allt men samtidigt ingenting. Imorgon har mitt schizofrena jag, sannerligen en annan åsikt..

Stockholm visade sej vara lika ljuvligt som sist. Vänner, middagar, utgångar och så vidare. Joel levererade från Sundbybergköket och alla var extremt belåtna. Vidare ut och en kort afton på Berns där mina kvinnor hittar Bill Skarsgård, vilket jag missar. Vaknar lördagsförmiddagen i en känd säng, i annat område och tar mej därifrån när klockan övergår till eftermiddag. Gänget på Duvgränd lever knappt och en dålig filmklassiker är på tv. Kvällen består av grekiskt restaurangbesök vid Medis och sedan hem för att se hyrd film. Jag somnar efter tre min och resten efter tio.

Idag är det söndag. Ångesten har jag skakat av mej och imorgon börjar jag ett nytt jobb. Och ett nytt liv, sa vi va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0