Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn. Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm

Lifvet - i allmänhet. Det verkar inte existera några som helst dippar i mitt nuvarande livsflow. Och de "dippar" som möjligvis kan kallas så, är löjliga. Jag skapar dom själv, eller inbillar mej. Tokfel.
Nu har jag återigen fått ett vikariat på skolan. Administrativt. Halvtid. Fantastiskt. Drömmen: förmiddagar bland skolklasserna, eftermiddagarna med papper och dylikt. Dessutom far jag till hufvudstaden och mystiska män..niskor till helgen med goda vänner. Perfektion.

Lördagen kan summeras som en av de mest perfekta kvällarna detta århundrade. Med ett sällskap av klass och en kock i Joel som stod för matlagningen kunde det inte misslyckas. Och det gjorde det inte heller. Badkarsmys, charader, tapasmat, fylle-lekar. Ett stort familjekollektiv som har alkoholbaserat barnkalas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0