Hela livet var ett disco, men hur kunde det bli så, svårt?

Timlånga stadspromenader med diverse sambosar och hunden. Markus Krunegård har smekt mina hörselgångar mest hela dagen. Det känns bra samtidigt som schizofrenin gör sig påmind emellanåt. Allt är fjäderlätt för att sedan bli blytungt. Oh vilka metaforer.

Blir nog bäst att inte tänka alls.
God kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0