Vilka tror vi att vi är? Här famlar vi omkring, och fattar ingenting
Staden kænns inte lika bekant som innan. Inte fræmmande, men något i nærheten. Vanan hade infunnit sig i de gøteborgska beteendena. Norskan låter utlændsk och jobbet kænns som ett vikariejobb. Så fort saker kan ændras. Men snart har man allt i samma spår igen. Då svenskan låter utlændk och man svænger sig med norska fraser, då jobbet ær som ens andra hem och fingrarna rør sig per automatik bland papper och tangenbord. Jag vet inte vilket jag føredrar, eller jo det vet jag såklart. Gøteborg. Inkluderat vænner och mannen..
Kommentarer
Trackback
