I hela mitt liv har jag väntat på livet. Jag har längtat efter någon att längta till. Och jag var ung när jag fann Gud på ett dansgolv
En bubbla runtom mig. Lyssnar på musik som før mig tillbaka till min lægenhet i Mølndal. Ibland så saknar jag den. Nu ær ibland. Kanske blir den mitt hem vid flytten tillbaka till Sverige. Min undervåning i Åsa ær ju i vilket fall ockuperad av en testosteronfylld tonåring. Lillebror. Enda jag kræver tillbaka ær min sæng, rummet kan han behålla. Snart børjar nedrækningen på allvar. Snart ær det två månader kvar innan Oslo ligger bakom mig. Den dagen blir en lycklig dag. Oslo kommer har mættat mig till fullo och Gøteborg væntar med utstræckta armar. Den latenta længtan yttrar sig snart och blir mer konkret. Den kommer synas och gøra sig påmind, sækert alltfør ofta. Det får vara vært det.
Kommentarer
Trackback
