sofie johansson

I ett livsflow befinner jag mig nu. Återigen. Äntligen. Som klyschan säger, livet går upp och ner, efter regn kommer solsken. Men när man är mitt i spöregnet och allt är nedstämt, känns det som en oändlighet just uppenbarat sig. Tills nu. Att vara årstidsmänniska är till ens fördel från mars-septemper, de resterande månaderna är man ett kolli, en zombie, som lever bara för att man ska. Utan att känna sig levande, alls. Men nu. Ingenting tynger och det mesta är fjäderlätt.

Luftslott byggs om juni månad.