sofie johansson

Det är en låtsasdag idag, med inslag av verklighet..
Jag är låtsasglad, jag får låtsaspussar och jag vaknar upp bredvid en ljuvlig man och låtsasmyser. Båda överväger att vara låtsassjuka. Bara han blir det. Sängen är på riktigt varm och det är på riktigt alldeles underbart att ligga däri. Jag vill inte lämna. Alldeles försent går vi ut i det riktiga regnet och är låtsasglada. Ingen p-bot. Jag vill vara ledsen på riktigt och ber om att få lyssna på en låt. En riktigt sorglig låt. Det riktiga regnet smattrar som sällan förr och den sorgliga låten skapar en samtalspaus. Texten är inte för oss, iallafall inte hundraprocentigt, men kanske lite ändå. Säg femtio. Eller kanske är det bara jag som känner så, på riktigt. Köerna är långa och långsamma. Vi överväger en låtsasroadtrip till Stockholm, kanske Oslo, men han har för slappa kläder; ingen av oss har råd med nya. Nästan framme vid den riktiga destinationen, jag ber att få lyssna på den sorgliga låten igen. Jag är på riktigt - inte kär, men på riktigt tycker jag om honom - alldeles oerhört och väldigt mycket. Nedstämdheten går inte att undgå. Omöjligt. Att veta att han inte tillåter det att ske...