Hopp är en illusion, att falla är tradition. Så vi fortsätter, fortsätter fortsätta

Jag såg emot en lugn, gemytlig och behaglig helg. Kanske överdrivet mycket te, varma täcken och härligt umgänge. Jag fick en av delarna. Fredagen deltog jag i kanske min livs mest misslyckades kväll, sett till fyllan. Sussi ordnade inträde på Uffie, Parken. Vi tjötade oavbrutet över en flaska vin och tequilaracet var senare ett faktum. Som slog ut mig! Totalt! Jag somnade. Lämnade Parken tio i ett. Uffie gick på klockan ett. Somnade på bussen. Däckade hemma. Vaknade i en dimma av bakfylleångest och illamående, blandat med en trötthet som hundraåringar innehar. Fem timmar i mojen och en mosbricka på det. Lördagen skulle komma att vara en av mina högst betygsatta utekvällar, säg topp femton i vart fall. Cissi övertalades och vi begav oss till Sticky. I goda vänners lag dansade vi oss genomsvettiga och mina ögon vilade på Göteborgs mest bedårande människa, född 90. Aj aj aj. Å andra sidan vill jag inte beblanda mig med dessa barn. Men ögonen vilade gott iallafall. Jag vill ha män. Män som vill kramas och kyssas och .. prata länge i telefon klockan fem på morgonen.

Igår blev vår allas älskade dramaqueen Lindy inflyttad i sin sprillans nya lägenhet! Ett trevligt damhäng blev till, och aldrig någonsin tidigare har vi varit så manliga. Skruvar, skruvmejslel, skiftnyckel, soffbord, köksbord, blåsor i händerna! Utöver det även pizza, Fanta och en hel del goda rapar. Och låt oss senare kalla mina och Lindys tre öl på andralång för fira-lägenhet-öl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0