Jag vill bara sitta här med benen i kors. Och varför vill jag det, det är inte svårt att se. För att du sitter bredvid förstås

Jag kanske ær hur trøtt som helst på allt ditt och datt, allt fram och tillbaka. Men. Någonstans længst in, någonstans i den flytande ryggmærgen, de pulserande blodet, någonstans i den stændigt tænkade hjærnan, finns något. Men inte i helvete vet jag vad det ær. Egentligen. Uppenbarligen.
Vem har bestæmt allt detta?
I n t e v e t j a g . V e t d u ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0