Visst känns det helt okej ändå?

Inte alltid:

- Ex som ständigt måste nämna saker om sin nya tjej
- Folk man inte träffat på länge kollar hellre tv än umgås
- Sjukhusbesök som gör mig mer fylld av ångest och tvivel


Bagateller, kanske - kanske inte. Mitt i ett känsloras blir det inte en känsla av "småsaker man inte orkar bry sig om", det blir inte som grädden på moset. Det blir precis som arseniken i moset. Förgiftad, grinig och rejält förbannad samt frustrerad inombords. Och min specialité att avdramatisera gör ju inte saken bättre. Nästa ras blir allt tio gånger värre.

Utan Oslo nu hade jag gått under.
På riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0