Vi hade ingenting att säga varann. Så vi pratade på som aldrig förut. Det var kul att va här, men helst vill jag gå. Jag hittar själv vägen ut
Nu ska jag återhämta mig, samla ihop mig litegranna. Igårkväll skar jag upp min kropp och avslöjade allt som fanns där inne. Känslor, tankar med mera. Nu ska jag försöka sy igen och kanske låtsas som ingenting. Allt som står i min makt har jag utfört. Tömd, helt enkelt. Och mer orkar jag inte.
Min lilla promenad från lägenheten till stora huset avgör ofta hur dagen ska bli. Eller jag låtsas-att-jag-kan-lista-ut. Idag listade jag ut att det blir bra. Solen skiner, det är en extremt höstig krispighet i luften. och jag ska in till staden och kaffe-umgås med goda vänner. Inte mycket att klaga på med andra ord.
Nu ska jag börja sy ihop lite. Återhämtas
Och samtidigt ska jag lyssna på det här.
Kommentarer
Trackback
