Ropa ner i gränden, högt så han hör! Ropa att den kärlek är inget man förgör. Ropa att den kärlek aldrig kan ta slut

Den lyriska känslan har lagt sej, om än bara lite, men fortfarande är jag förbaskat jävla glad. Igår ringde den ena av tjejerna och meddelade att vi är så välkomna så! Så torsdag 1 okt drar vi upp och kikar på spektaklet, träffar dom och kollar läget. Lägenheten ligger verkligen på ett underbart ställe. Bättre än sist, och mycket mycket större. Vi kommer känna oss små.

Jag är överlycklig. Turen har vänt. Och FAN va gött det är.
Jag kommer sakna Cis. Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0