Och jag stod där med ögonen slutna, så som man gör inför långa vägar

Lagom bakfull. Lagom sovmorgon på en bäddsoffa hos Cis. Allt känns bara lagom.

Kvällen var bra. Maten vad god. Sällskapet finfint. Men jag förundras av att alla alltid luras till att tro att utgångar är mer värda än hemmachill. Oftast väldigt fel. Sticky, igen. Trevligt men inget går upp emot hemmachill. Inget i utgångsväg åtminstone.

En lång promenad i duggregnet väntar nu.
Och en lång undran om varför du ser dig själv som offer.
Visa lite medmänsklighet. Världsbilden har inte förändras.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0