Äntligen på väg. Längtan bor i mina steg (jag förlänger mina steg). Jag har lämnat allt som tynger mig

Något säger mig att jag borde flytta snart.
Under mina förmiddagspromenader tänker jag hur mitt framtida hus ska se ut, hur gott (och ibland äckligt) havets dofter kan lukta, vilka fina/fula barnvagnar folk har, bakom vilken skogsdunge det finns mest kantareller.. Och så vidare. Ännu har jag inte bestämt om det är bra eller dåligt. Jag jämnar ju ut allt genom att vara världens barnrumpa ibland. Så det kanske är bra ändå.

Nu ska jag äta fiskgryta a la Sofie. Samtidigt ska jag passa på att njuta av havsutsikten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0