Oh, all that I know, there's nothing here to run from. And there, everybody here, got's somebody to lean on

Det tar emot lite. Inte att jobba, inte att åka t-bane, inte att stiga upp om mornarna. Det tar emot att alltid gå runt som en vandrande tankebomb. En bomb fylld med emotionella tankar. Och helt uppriktigt vet jag inte vad jag ska gøra av allt. Tankarna. Jag får låta de vara kvar, tills jag vet, hur det blir.
Jag kanske inte vill veta hur det blir.
Avgør du

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0