Ten days of perfect tunes, the colors red and blue. We had a promise made. We were in love

Idag lämnar jag allt. Allt utom Josefin och Mikaela. Tryggheten och skyddsnätet stannar hemma, i största mån. Älskade vänner och den olyckliga kärleken lämnar jag vemodigt kvar, på vinst och förlust. På ett visst sätt väntar rehabilitering på min nygamla ort, i min nygamla stad.

En tung natt har passerat. Tyngdlyftningen har varit mer påfrestande än någonsin, allt tack vare dig, allt tack vare mig, allt tack vare oss. Vi har hamnat i en situation där vägval är lika med tårar, förhoppningar, hjärta och hjärna. Och man kan inte äta kakan och ha kvar den samtidigt. Rehabiliteringen börjar idag, så fort jag satt mig på bussen. Jag antar att ditt val är gjort och kanske tillochmed befogat. Ingen alls, ingen överhuvudtaget vet hur det känns. Andrahandsval. Oprioriterat. Öppen som en bok. Blottad. Förstörd. Och när det kommer till kritan har jag ingen annan än mig själv att skylla. Jag är hjärtat - hon är hjärnan.


Besök oss:
Cecilia,
David,
Johanna,
Lindy,
Anna,
Sofia,
Susie,
Palle,
Klara
m.fl!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0