Öppnar du den där dörren, tar på dig skorna, måste jag ta sönder dig?

Med blicken ut mot förnstret känner jag oinspirationen svepa sig över mig som en våg. Sen att man stannade zappandet på Färjan gav ju inte uppiggningen någon kick. En positiv sak är ju att jag är en fena på att klaga lite. Eller ganska mycket faktiskt.

Vilken tur att jag fick en musikflipp och kom på att jag har inte lyssnat på Journey sen jag var åtta eller nåt. En skön pepp.

Jag har en överhängande ångest jämt och ständigt inför en viss dag denna veckan. Tänk om det spårar? Tänk om spegeldörrarna pajar? Hahahahaha. Klart dom inte gör. Mina vänner är pålitliga. Tror jag. Hoppas jag. Vill jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0