sofie johansson

Ständig förnekelse. En aktivt vald förnekelse, det blir liksom lite lättare så. Eller brutalt mycket lättare tillochmed. Ena stunden känns allt lätt, fjäderlätt. Andra stunder virar sig ångestmanteln runt mig och jag dras ner i någon slags nedstämd trans. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra åt det. Förmodligen existerar ingen lösning. Det blir väl till att fortsätta med denna förnekelse tills den försvinner av sig själv. Om den någonsin gör det.
Det gör ont och jag vetintevad. Hejdå


Update:
Varför är jag tjej? Killar är svin. Alla killar är svin. Det finns inte ett enda undantag. Jag gillar killar. Förbannad och bedrövlig icke bra kombination. Kniven i hjärtat