Om imorgon inte kändes så oändlig. Då är ensamhet ett ord som inte finns. Bara om han låg här tätt intill mig. Kan jag bli den jag var igår
Första sippen kaffe har runnit ner i strupen. Första klunken är godast, oslagbar.
Hösten vill inte riktigt arta sig i planeringarna. Fast det är lika bra det. Dagarna får komma som dom kommer. Plugga, flytta, jobba, körkort, träna.. och på något sätt vill jag göra allt. Samtidigt helst. Överstökat.
Kommentarer
Trackback
