Ibland ser man dig på bussen till staden. Jag krattar löven kring mitt hjärtas grav

Så ja. Man får väl säga tack för den oexisterande hänsynen. Tacket går till mina föräldrar som en tisdag har folk hemma. Musiken - Thomas Ledin - hade ett konstant högsta-volym-flöd ur högtalarna till närmare 02:00. Tror jag föll i sömn någon gång efter 03. Pigg som en lärka.

Frågan är om det är värt mödan.
På fredag är det reggaefestival. Weeheeey!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0