sofie johansson

Ja herregud. Igårkväll mötte jag upp Lindy och Anna. Två hårt arbetande vänner som inte skulle ut. Vi chillade, tog en barrunda endå. Lilla London, Bryggeriet, Diamond Dogs coh Excet. Hahaha. Man är ju inte nitton längre, så vi hänger med gubbarna och gummorna. Det var trevligt.
Sedan mötte jag upp Johanna. Vi skulle till Friction med det var stendött så vi drog till Riorio, Club Animal, men det var stendött. Jag trodde det var lönehelg? (iaf för dom flesta)


Dom tror att jag skiter i det , att jag inte bryr mig. Jag har ÖVERbrytt mig. I dryga året blev jag nonchalerad, osynlig. Jag fanns inte i din nya värld, din bubbla, när allt startade. Du levde ett nytt "liv", försökte bli någon du inte var. Du hade inte tid med mig. Förtroendet sjönk. Det har återuppbyggts, men jag blir så jävla förbannad, när det mellan raderna sägs att jag inte bryr mig. Det finns ingen som har varit med dig så länge genom all skit, som jag. INGEN. Dom blir så stolta och glada och hejfadderittan när det går väl. Det är väl givet att jag blir det, det behövde du inte ens fråga om. Men jag har brytt mig så mycket att jag inte lägger orkar ner energi. Så mycket vi har pratat, känns det som att mina ord går in i ena örat och ut i det andra. Jag bryr mig förmodligen mest, men du noterar inte det. Jag låter dom andra vara stolta. Det får bli deras jobb. Jag orkar inte.


Haha, jag lipade. Moget.